Hittar du inte din fråga?
Fråga våra experter
Satelliter
Hur funkar tillverkade och naturliga satelliter? Varför finns de?
Visa svar
Dölj svar
Ordet satellit betecknar ett mindre objekt som kretsar kring ett större och det används mest för sådant som kretsar kring planeter. Precis som du frågar så skiljer man på tillverkade satelliter och naturliga satelliter.
De rymdfarkoster, som vi människor har tillverkat och skickat upp i omloppsbana runt jorden, är så kallade tillverkade satelliter. Dessa används ju för TV-sändning, meteorologi, miljöövervakning, navigation och mycket annat.
En naturlig satellit är det vi vanligen kallar en måne. Vår måne, som kretsar kring jorden, är alltså ett exempel på en naturlig satellit. Den är ju inget tillverkat föremål. Några av planeterna i vårt solsystem har många månar, alltså många naturliga satelliter.
Peter Sohtell 2012-05-21
Jag skulle villja veta hur solcellerna på en satellit fungerar.
Visa svar
Dölj svar
En solcell är en komponent som har förmågan att omvandla energin i ljus till elektrisk energi. De är ett slags ljuskänsliga dioder gjorda av halvledarmaterial som är tillverkat på ett speciellt sätt. Vanligaste materialen är gallium-arsenid och kisel. När solcellen belyses blir översidan negativt laddad och undersidan blir positivt laddat. Denna skillnad i laddning används för att generera elektrisk ström från cellen.
När man använder solceller som kraftkälla för satelliter kopplar man samman ett stort antal solceller i så kallade solpaneler. Detta behövs, dels för att uppnå en praktiskt användbar spänning, och förstås också för att få den effekt som satelliten kräver. Solpanelerna genererar en effekt i storleksordningen 300-350 W/kvadratmeter. Detta kan jämföras med den instrålade solenergin, som uppgår till ca 1360 W/kvadratmeter för satelliter i bana runt jorden.
För att generera den effekt som krävs för en satellit behövs ofta stora solpaneler med många tusentals solceller. En stor TV-satellit kan ha en effektförbrukning på 10-15 kW. Det innebär att solpanelerna behöver vara 30 till 50 kvadratmeter stora. Dom görs i hopfällbara sektioner som hålls infällda under uppskjutning. När satelliten kommit på plats fälls panelerna ut i sin fulla längd och vrids så att ytan med solceller riktas mot solen.
Peter Sohtell 2012-04-21
Med tanke på 'de vita fläckarna' i polarområdena så vore det väl elegant att ha en geostationär satellit där. Kan du förklara godtyckligt varför det inte fungerar?
Visa svar
Dölj svar
Först lite allmänt om satellitbanor:
En satellitbana kan vara cirkulär med jordens tyngdpunkt i cirkelns mitt, eller elliptisk med jordens tyngdpunkt i en av de s.k. brännpunkterna. Satelliten går i sin bana utan att man (i princip) behöver tillföra någon energi. Den ges förstås en viss hastighet av raketen vid uppskjutningen och av egna drivsystem, då den placeras i sin banposition. Utan att gå in på för mycket detaljer kan man säga att en satellitbanan därefter bestäms av förhållandet mellan avståndet från jordens tyngdpunkt, satellitens vinkelhastighet och jordens dragningskraft.
Specifikt för GEO-bana:
Med geostationär bana menas en bana där satelliten ser ut att "ligga stilla", dvs alltid ses i samma riktning från jorden. Satelliten måste alltså rotera ett varv per dygn. (Egentligen ett varv på 23 timmar och 56 minuter och inte 24 timmar då vi måste ta hänsyn till att jorden också roterar runt solen på ett år.) Just denna konstanta vinkelhastighet kan satelliten bara ha om den går i en cirkulär bana på avståndet 42 164 km från jordens tyngdpunkt, vilket motsvarar ca 35 800 km över jordytan.
Satelliten ska ju inte bara ligga stilla i sida, utan även i höjd. Det kan den bara göra om satellitbanan ligger i ekvator-planet. Då sammanfaller satellitbanans rotationsaxel med jordens. Därmed förändras inte satellitens höjd över horisonten, sett från jorden.
Banan är ju centrerad kring jordens tyngdpunkt. Om satelliten inte ligger i ekvatorplanet skulle den alltså gå söder om ekvatorn under halva varvet och norr om ekvatorn andra halvan. Därmed skulle den också röra sig upp och ned under ett dygn, sett från en plats på jorden.
Av detta följer att satelliter bara kan vara geostationära om banan ligger i ekvator-planet, vilket också medför att polerna inte är synliga.
Peter Sohtell 2012-02-22
Ungefär på vilken höjd över jordytan skall man placera en satellit som man sänder upp längs ekvatorn i västlig riktning och med motsvarande vinkelhastighet som Jorden roterar?
Visa svar
Dölj svar
Du ska placera den på ca 36000 km höjd.
Men med västlig riktning så kommer den relativa vinkelhastigheten mellan satellit och jordyta att vara dubbelt så stor som jordrotationens vinkelhastighet.
Dessutom kommer du att ha många arga satellitägare som inte tycker om att du har en satellit som svischar förbi nära deras satelliter.
Vill du ha 0 relativ vinkelhastighet så får du sända upp den åt öster.
Jonas Tanhua 2012-02-20
Hur fort går en satellit i rymden?
Visa svar
Dölj svar
Många satelliter, t.ex. TV-satelliter, går i en bana ovanför ekvatorn med en hastighet som motsvarar jordrotationen, dvs ett varv per dygn. Det gör att dom hela tiden ligger på samma ställe sett från oss på jorden, vilket förstås är väldigt praktiskt. En satellit kan bara ”ligga stilla” på detta sätt på en viss höjd, ca 35 800 km över jordytan. Ett varv blir då ca 265 tusen km långt. Räknar man noga på detta så blir satellitens hastighet 11 066 km/tim eller 3.07 km/s.(Då har vi även tagit hänsyn till att jorden roterar runt solen på ett år vilket gör att ett satellitvarv ska ta 23 timmar och 56 minuter och inte 24 timmar.)
Satelliter på lägre höjd går snabbare runt jorden. På den höjd där den internationella rymdstationen ISS ligger, ca 350 km över jorden, tar ett varv 1½ timme. Varvet är förstås också betydligt kortare, bara lite drygt 42 tusen km. Det innebär en hastighet på 7,7 km/s.
Peter Sohtell 2012-02-05
Hur kunde man göra kartor innan det fanns satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Jag är ingen expert på kartframställning men jag kan ge dig följande svar.
För länge sedan när kartorna inte var så noggranna som idag så mätte man helt enkelt med olika metoder från marken hur saker låg i förhållande till varandra för att göra kartor.
Men även i modern tid har man gjort kartor långt innan man hade satellitbilder.
T.ex. använde man flygplan för att ta bilder att göra kartor efter.
Jonas Tanhua 2011-11-10
Altimeter! Är det praktiskt möjligt att mäta vattenståndsserier från "större" svenska sjöar? Med vilken noggrannhet och pris?
Visa svar
Dölj svar
Jag vet inte vad man har för krav på noggrannhet i vattenståndsserier och satellitaltimetrar är inte mitt bästa område. Vad jag vet är att det finns satellitaltimeterar som kan mäta havsnivån med en noggrannhet på 3 cm. Vad det gäller pris för sådana data kan jag inte svara på det. En del historiska data finns gratis och priset för "nya" data beror oftast på hur aktuella de ska vara. Jag skickar med en länk till en sida med länkar i frågan: http://ccar.colorado.edu/research/topex/html/links.html
Hoppas detta ger dig något av det du är ute efter.
Jonas Tanhua 2008-10-23
Hur har satelliten påverkat vårt samhälle?
Visa svar
Dölj svar
Det var en kort fråga som kan ge ett mycket omfattande svar. Här är i alla fall några exempel:
Det naturliga är väl att tänka på de tjänster, som utförs med hjälp av satelliter, och som har blivit en del av vår vardag.
1) Vi förväntar oss att direkt kunna ta del av händelser oavsett var i världen dessa inträffar.
Det kan vara politiska händelser, idrottsevenemang, naturkatastrofer mm. Detta har blivit möjligt genom man via satellit kan överföra stora mängder information från den lokala ”arenan” till TV-bolagen, som sedan sänder ut detta på de vanliga TV-näten. Vi kan förstås också se TV som överförs via satellit till den egna parabolen eller för distribution i ett kabel-TV nät.
2) Vi förväntar oss att ha bra koll på väder & vind över hela jorden.
Huvuddelen av den information som meteorologer använder för väderprognoser kommer idag från satelliter. Det innebär att man kan använda data insamlade över hela jordklotet och inte bara från bebodda områden. Man kan se molnutbredning, följa förändringar i atmosfärens temperatur och luftfuktighet, mäta vattentemperaturen i haven mm. Man kan till och med mäta vindstyrkan och vindriktning nere på havsytan med hjälp satelliter med radar som registrerar vågmönster på haven.
3) Vi förväntar oss att kunna identifiera och mäta miljö- och klimatförändringar.
Mycket av de observationer som ligger till grund för dagens miljö- och klimatforsning kommer från instrument på satelliter. Avancerade satellitinstrument mäter ozonhålet, polarisarnas förändring, förändringar i jordens atmosfär, registrerar skogsavverkning och andra vegetationsförändringar mm. Satelliter gör det möjligt att göra mätningar på samma plats med kanske några dagars mellanrum, år efter år, över hela jorden.
4) Vi förväntar oss att snabbt och noggrant kunna få reda på var vi är, eller att hitta till en viss plats.
Då tänker jag på GPS-satelliterna, som radikalt har förändrat denna förmåga både för proffs och amatörer. För den yrkesmässiga sjöfarten och flyget är detta ett hjälpmedel som avsevärt ökat säkerheten även om man inte helt vågat lämna andra navigeringshjälpmedel. För många andra yrkeskategorier är GPS ett viktigt hjälpmedel, t.ex. inom skogsbruk, jordbruk, fiske mm. För lantmätaren är ju arbetsmetoderna förstås helt förändrade. För oss amatörer har det ju också blivit lättare att hitta på vägarna, i skogen och till sjöss. Här har vi nog bara sett början. Navigationssatelliter (GPS, det kommande europeiska Galileo m.fl.) kommer sannolikt att användas för betydligt fler ändamål än vi hittills sett.
Detta var i alla fall några områden där användandet av satelliter har inneburit stora förändringar.
Peter Sohtell 2008-10-16
Hur har satelliten påverkat samhället?
Visa svar
Dölj svar
En mycket bra fråga men också en mycket svår fråga att besvara. Jag ska ge dig några exempel på hur den påverkat samhället.
När den första artificiella satelliten (Sputnik) skickades upp blev det en stor sak, dels för att Sovjet visade att man låg långt framåt vad gällde rymdteknik (USA ville inte hamna på efterkälken!) dels visade det att man hade förmågan att skicka en bomb vart som helst på jorden. Det var starten på rymdkapplöpningen som gett stora återverkningar på samhället.
GPS-systemet (navigering med hjälp av satellit) har gjort stora delar av trafiksystemen säkrare då man med stor noggrannhet kan bestämma sin egen position och därmed kommunicera den till andra runt omkring.
Jordresurssatelliter ger oss mycket information om vad som händer på vår planet. Hur våra grödor mår, hjälp vid svåra naturkatastrofer, hjälp för väderprognoser m.m.
Kommunikationssatelliter gör att TV, telefon, internet m.m. finns tillgängligt över nästan hela vår jord.
Och det här är endast några exempel, listan kan göras hur lång som helst. Idag använder vi satelliter så mycket inom samhället att de flesta inte ens tänker på att de gör det. Men skulle satelliterna plötsligt försvinna skulle nog de flesta (åtminstone i västvärden) märka det.
Jonas Tanhua
2008-10-16
Vad finns det för olika satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Det finns en mängd olika satelliter men en enkel approximation är:
Kommunikationssatelliter, satelliter som används för att kommunicera mellan olika delar av jorden.
Jordresurssatelliter, satelliter som tar bilder av eller gör mätningar av t.ex. temperaturen på jorden.
Probsatelliter, satelliter som gör matningar "in situ", alltså mätningar i omgivningen just där satelliten är.
Rymdteleskop, satelliter som tittar ut i rymden på olika objekt.
Detta är en list på de vanligaste typerna av satelliter. Listan kan göras mycket lång om man går in på detaljer vad satelliterna gör.
Jonas Tanhua
2008-10-15
Hur skiljer man utseendet på en satellit och en stjärna?
Visa svar
Dölj svar
Alla satelliter du kan se med blotta ögat rör sig så pass fort över himlen att du kan uppfatta rörelsen. Stjärnorna däremot ser ut att stå stilla på himlen. Jordens rotation gör dock att de sakta rör sig över himlen.
Jonas Tanhua
2008-10-15
Vilka fördelar och/eller nackdelar innebär satelliten för natur, teknik och samhälle?
Visa svar
Dölj svar
Det är en väldigt stor fråga som är svår att svara på. Jag ska ge dig ett delvist svar men försök att ställa mer specifika frågor i framtiden.
Fördelarna med en satellit för natur, teknik och samhälle är att man får ett nytt verktyg att undersöka sin omgivning med. Man kan ta bilder av jorden, göra mätningar i rymden och studera fjärran objekt. Satelliter kan också användas för kommunikation mellan avlägsna platser och bestämma sin egen eller andras position.
Nackdelarna är att man kan bli sårbar då man blir beroende av den information man får från satelliter och även satelliter kan attackeras. Än så länge har sådana attacker endast gjorts i testsyfte och aldrig som provokation.
Själva uppsändningen av satelliten har en viss negativ effekt på naturen då stora mängder avgaser släpps ut vid uppskjutningen. Rymden runt jorden börjar också bli "trång" då det fylls på med nya satelliter hela tiden.
Det här var ett kort svar på en stor fråga.
Jonas Tanhua
2008-10-14
Varför måste en satellit ha en viss fart för att stanna kvar i sin omloppsbana runt jorden?
Visa svar
Dölj svar
Om en satellit saktar farten för mycket så kommer den att ramla ner på jorden igen. Om du tänker dig att du kastar en boll. Ju hårdare du kastar, desto större fart ger du bollen och desto längre kommer bollen.
När bollen kastas så flyger den i vad som kallas en parabelbana. Den går först uppåt och framåt för att efter ett tag börja sjunka tills den träffar marken.
Om bollen fick tillräckligt hög fart så kommer marken under bollen att ha "sjunkit" (genom att jorden är rund) innan den träffar marken och bollen hinner ytterligare en lite bit innan den träffar marken. Om hastigheten ökas ytterligare så kommer marken ha "sjunkit" så mycket att bollen missar marken och fortsätter runt jorden istället. Det kommer den att forsätta med tills hastigheten sjunkit tillräckligt för att den ska ramla ner igen.
Det är lite svårt att förklara enkel med endast ord, så därför har jag gjort några enkla förklarande bilder (
satellitbana och
parabelbana) som jag skickar med. Vad jag vill visa med detta är att hastigheten är mycket viktig för att komma in i bana runt jorden, och lika viktig för att stanna kvar.
Jonas Tanhua
2008-10-05
Hur kan man genom att titta på havsbottnar hitta olja via satelliter? Jag har läst att 3 forskarbröder i Lund har en träffsäkerhet på 90% att hitta olja och säljer nu deras kartor till Lundin Prutolium. Från ett flygplan ser man bara vattnet och absolut ingen botten.
Visa svar
Dölj svar
Jag känner inte till dessa forskarbröder eller deras upptäckter, så om du har en länk till något om deras arbete så kan jag svara bättre.
Vad jag vet är att man kan mäta havsdjupet med hjälp av satelliter. Beroende på vilket havsdjup man har så får man små gravitationella variationer vilket gör att havsytan har små gropar och utbuktningar. Dessa gropar och utbuktningar går att mäta med stor noggrannhet från satellit med hjälp av radar. Sen kan man räkna ut havsdjupet utifrån sina mätningar.
Jonas Tanhua
2008-10-03
Jag undrar hur många satelliter det får plats runt jorden.
Visa svar
Dölj svar
Det är en bra fråga men mycket svår att svara på. För varje satellit som skickas upp så ökar risken för kollisioner i rymden. Än så länge är den risken väldigt låg, men hur hög kan man tillåta den att bli?
Sen är det väldigt olika hur många satelliter det är på olika höjder. Alla satelliter går nämligen inte på samma höjd över jorden.
Jag kan tyvärr inte ge dig någon siffra på vad som är ett acceptabelt maxantal satelliter. Vad jag kan säga är att idag finns över 2000 operativa satelliter och ca 12500 objekt över 10 cm som cirkulerar runt jorden.
Jonas Tanhua
2008-10-01
Är det olagligt att sända upp privata satelliter, ifall man nu skulle kunna finansiera det?
Visa svar
Dölj svar
Det är inte olagligt att sända upp privata satelliter, det finns många privatägda satelliter i rymden. Däremot behöver du en mängd tillstånd, både för att sända upp och kommunicera med din satellit.
Jonas Tanhua
2008-09-13
Hur många satelliter har skickats upp i rymden sammanlagt?
Visa svar
Dölj svar
Det är många!
Totala antalet satelliter som skjutits upp sedan Sputnik-1 1957 lär vara ca 25 000. Det exakta antalet är nog svårt att få fram, eftersom många satelliter är militära och uppgifter om dessa ofta hålls hemliga. Flertalet av dessa satelliter finns förstås inte kvar i bana idag.
Enligt NASA finns det nu ca 3500 satelliter i bana. Detta inkluderar alla typer av satelliter, alltså även sådana som har slutat att fungera. Från en annan källa har jag sett uppgiften att det finns ca 800 satelliter som är i användning. Den uppgiften var från 2006, men det är antagligen något liknande idag.
Peter Sohtell 2008-02-03
Har du någon bra litteratur och/eller hemsidor att rekommendera om kommunikationssatelliter (svenska eller engelska). Funktionalitet , uppbyggnad, kommunikationsprestanda m m
Visa svar
Dölj svar
När det gäller böcker om kommunikationssatelliter så är denna en av mina favoriter: "Satellite Communications Systems; Systems, Techniques and Technology" av Gérard Maral och Michel Bousquet. Den är ganska detaljerad och kanske mer inriktad på systemkonstruktion än på beskrivning av befintliga system.
En bok som mer beskriver befintliga system och deras uppbyggnad, men även hur saker fungerar, är: "Communication Satellites" av D Martin, P Anderson och L Bartamian.
När det gäller web-sajter vet jag ingen som är heltäckande. Du får kanske söka på den specifika uppgift du letar efter. Här är ändå några förslag:
Intelsat's hemsida innehåller uppgifter om egna satelliter och även en del översiktlig information om hur kommunikationssatelliter fungerar.
http://www.intelsat.com/Resources/ . Dessutom finns förstås Wikipedia, där man efterhand hittar allt mer information: http://en.wikipedia.org/wiki/Communications_satellite . Data om satellitpositioner, kanaler etc hittar du t.ex. på http://www.lyngsat.com /
Nyheter om satelliter hittar man t.ex. hos SatNews; http://www.satnews.com/ . På den sajten finns inte bara nyheter utan även en hel del allmän information inom satellitområdet.
Peter Sohtell 2008-01-14
Varför kan man inte bestämma altituden (höjden) över marken när man t ex är ute och flyger om man endast har kontakt med tre satelliter? Jag har listat ut att det blir som en yta av ingemansland då signaltiden från varje satellit blir snabbare och det motsvarar sträckan. Det medför en trekants yta av förlorad verklig sträcka som kan sättas i förhållande till vunna höjdmeter. Jag vet att med fyra satelliter så kan man ta reda på höjden, hur kan det komma sig? Tacksam för svar då jag ska ha en presentation på måndag och jag misstänker att den här frågan kommer på tablån.
Visa svar
Dölj svar
Det är inte möjligt att upprätthålla en korrekt, gemensam tidhållning med synkronisering av både sändare och mottagare i GPS-systemet . Vid positionsbestämning med en GPS-mottagare är det därmed ett ekvationssystem med fyra okända variabler som ska lösas. Det är den geografiska positionen i tre dimensioner samt ett okänt tidsfel. Sista termen kallas "clock bias" och beror på att mottagarens klocka "drar sig" i förhållande till satelliternas. För att lösa ut ett ekvationssystem med fyra okända variabler behövs ju också fyra kända oberoende lösningar. Därmed behövs också inmätning av signaler från fyra satelliter.
En ungefärlig position, som inte är korrigerad för att klockan går fel, kan man få redan med tre satelliter.
Om man förutsätter att man är på en känd höjd, t.ex. på havsytan, så kan man reducera bort en okänd variabel och därmed lösa ekvationssystemet med inmätning av signaler från bara tre satelliter. I ditt fall var det ju höjden som var av speciellt intresse och då behövs följaktligen inmätning av signaler från fyra satelliter.
Peter Sohtell 2008-10-02
Hur många satelliter har det funnits genom tiderna?
Visa svar
Dölj svar
Du hittar
här en tabell över alla satelliter som sänts upp (inklusive sådana som inte anmälts som de skulle) till och med juni 2006, fördelade på länder. Totala antalet under perioden är 5749 om jag räknat rätt.
Jag har inga senare siffror till hands.
Christer Berner
oktober 2007
Vad jag kan förstå, har GPS utvecklats av amerikanerna på 70-talet, men vilket år togs det i bruk?
Visa svar
Dölj svar
Den första provsatelliten i NAVSTAR-systemet, vilket senare skulle komma att kallas GPS, sändes upp 1974. Ytterligare en sändes upp 1977. Båda var ganska kortlivade, men visade att tidsbaserad avståndsmätning till satelliter fungerade. Därefter konstruerades provsystemet Block I, med 11 satelliter, vilka sändes upp 1978-1985 med Atlas-raketer. Kravet var att satelliterna skulle fungera minst 3 år, men de flesta levde betydligt längre, vissa mer än tio år till. Parallellt utvecklades ett markkontrollsystem samt mottagare (de första bärbara vägde över 12 kg).
Beslutet att etablera ett fullskaligt, militärt GPS-system togs i augusti 1979. Budgetproblem medförde att man valde en minimivariant med 18 aktiva satelliter. Det beslöts att de skulle sändas upp med rymdskytteln och Challengerolyckan 1986 blev därmed ett stort streck i räkningen. Man gick tillbaka till raketuppsändningar och 1989 kunde man börja sända upp Block II-satelliter.
Den militära användningen av systemet ökade efter hand som satelliterna blev fler. Startskottet för att aktivt stödja även civilt bruk blev nedskjutningen 1983 av ett koreanskt passagerarplan som felnavigerat in i ryskt luftrum. 1991 annonserade USA officiellt att GPS för överskådlig framtid skulle få användas avgiftsfritt av civila användare. Redan i mitten av 1980-talet fanns dock civila mottagare för lantmäteri, vilka kunde utnyttja signalernas bärvågor för mycket noggrann positionering.
I december 1993 förklarades kraven uppfyllda för IOC (Initial Operational Capability), som innebar att civila användare hade en kontinuerlig, global positioneringstjänst med 100 m noggrannhet (Selective Availability var påkopplad i satelliterna för att civila användare inte skulle få "militär" noggrannhet). 1995 uppnåddes FOC (Full Operational Capability), vilket bl a innebar att systemet alltid skulle ha minst 24 fungerande satelliter. Den 2 maj 2000 kopplades Selective Availability bort, så att även civila användare skulle få full noggrannhet.
Det finns alltså inget tydligt startår för GPS, men min korta historik ger kanske ändå svar på din fråga.
Christer Berner
oktober 2007
Har följt med Skogsstyrelsen för att kolla in några skogsskiften med GPS men det var svårt kl 12- 13 på dagen för det fanns så lite satelliter. Vad innebär det?
Visa svar
Dölj svar
GPS-satelliterna går runt jorden i sex olika banor. Deras lägen varierar alltså hela tiden i förhållande till användaren. I omgivningar där himlen delvis är skymd, t ex just i skogsmiljö, är det naturligtvis extra stor risk att man inte nås av användbara signaler från tillräckligt många (minst 3) satelliter.
Varje satellit gör två varv på ett sideriskt dygn, som är ungefär 23 timmar och 56 minuter långt. Det innebär att exakt samma satellitkonstellation återkommer med dubbla denna frekvens, alltså ungefär var 12:e timme. Om du har mottagningsproblem vid en viss tidpunkt på grund av olyckliga satellitlägen finns alltså risk att det upprepas vid ungefär samma tidpunkt (egentligen fyra minuter tidigare) dagen efter.
Christer Berner
oktober 2007
Hur fungerar satelliter? Har dom motorer eller något annat? Jag vill veta mer om hur dom fungerar!
Visa svar
Dölj svar
Eftersom du talar om motorer antar jag att du vill veta hur satelliter håller sig "uppe" och i rätt bana?
Det är i grunden ganska enkelt - om man ger en sak tillräckligt hög fart runt jorden kommer den att fortsätta varv efter varv utan att trilla ner. Man kan uttrycka det som att satelliten faller mot jorden, men hela tiden missar.
Månen och jorden har ju snurrat runt varandra i miljarder år, det är samma sak. Svårigheten är att skapa den höga farten, men det ordnar den stora bärraket som placerar satelliten i banan. Det räcker inte att bara lyfta den rakt upp, då trillar den ner igen. (En del verkar tro att "tyngdlöshet" är något slags egenskap hos rymden, men jordens dragningskraft verkar egentligen hur långt bort som helst, men blir svagare ju större avståndet är.) Satelliten måste också få en rotation runt jorden, så bärraketen viker av åt sidan innan den släpper satelliten. En del satelliter har en egen kraftig raketmotor som ger den sista skjutsen till dess slutliga bana. Satelliter måste ligga så högt att det inte finns mycket atmosfär kvar, annars bromsas de in och brinner upp av friktionsvärmen. Det finns satelliter som går så lågt som 100 km (framför allt för att kunna ta detaljrika bilder av saker på jordytan), men de klarar sig bara några månader. De som t ex ska sända TV-program ligger på ungefär 36 000 km höjd. Där finns så lite som bromsar att satelliterna stannar kvar i 1000-tals år.
Det är oftast viktigt att en satellit alltid ligger på rätt plats i banan, men dragningskrafterna från jorden, månen, solen och planeterna ger hela tiden små avvikelser. För att finjustera banan har satelliterna därför små styrmunstycken, som kan skicka ut gas eller partiklar i lämpliga riktningar för att motverka avvikelser. Den modernaste tekniken utnyttjar den elektriska energi som satelliten hela tiden skapar av solljuset med sina solpaneler för att sätta väldigt hög fart på partiklarna. Då räcker det med mycket mindre mängd, och satelliten kan i stället ha fler TV-sändare eller vad den nu är till för. När lagret av finjusteringsbränsle börjar ta slut använder man det sista till att flytta satelliten till en bana där risken är liten att den krockar med andra.
Christer Berner
oktober 2007
Vad användes den första satelliten, Sputnik, till?
Visa svar
Dölj svar
Den användes endast för att bevisa att man kunde skicka upp satelliter och den utvecklades av Sovjetunionen (nuvarande Ryssland).
Jonas Tanhua
2008-04-08
Kan du beskriva likheter och skillnader mellan olika satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Din fråga är egentligen väldigt svår att besvara då en satellit i princip kan vara precis vad som helst som går i bana runt jorden.
Dock kan man säga att de satelliter som vi människor skickar ut har vissa likheter.
De behöver:
Ett kraftförsörjningssystem som oftast baseras på solpaneler och batterier.
Ett värmesystem som ser till att det är rätt temperatur inne i satelliten.
Ett kommunikationsssystem för att kunna kommunisera med markstationen.
Ofta finns också:
Ett framdrivningssystem för att kunna korigera banan.
Ett peksystem far att kunna orientera satelliten. Men dessa system kan också saknas.
Vad alla satelliter också har är en nyttolast, den del som gör det som satelliten är ämnad för. Nyttolasten är dock väldigt olika från satellit till satellit. Det kan t.ex. vara en kamera eller ett mätinstrument aller ett teleskop eller något helt annat.
Det finns en mängd olika typer av satelliter och det kommer hela tiden nya.
Jonas Tanhua
2008-04-08
Vad för sorts "nyttolast" behöver en satellit?
Visa svar
Dölj svar
Nyttolasten på en satellit är den del av satelliten som uppfyller satellitens själva syfte.
T.ex. på en satellit som tar bilder på jorden så är utrustningen som gör just det, tar bilder på jorden, som är nyttolasten.
Resten av satelliten kallas för plattform och är den del som ser till att satelliten och nyttolasten fungerar.
Det kan t.ex. vara kraftförsörjning, värmesystem eller navigationsutrustning.
Jonas Tanhua
2008-04-08
Hej, jag har läst om GMES-satelliter. Jag undrar lite hur de fungerar och om de måste vara geostationära? När kommer de att bli klara?
Visa svar
Dölj svar
GMES (Global Monitoring for Environment and Security) är ett stort projekt som kommer att använda resurser från många områden t.ex. satelliter. Många olika satelliter kommer att användas men det finns några som kommer att byggas specielt för detta projekt och de kallas Sentinels. Dessa kommer att delas in i 5 olika grupper beroende på deras funktion.
Den första är högupplösta SAR-radarsatelliter. Det är satelliter med en speciel typ av radar, SAR, som man använder för att ta detaljerade bilder av jorden.
Den andra är högupplösta multispektrala satelliter. Det är satelliter som tar detaljerade bilder i färg av jorden.
Den tredje är satelliter för medelupplösta havsbilder. Det är satelliter specialiserade för att ta uppgifter om havet såsom temperatur, färg & höjd.
Den fjärde är geostationära satelliter för atmosfärsforskning. Det är satelliter som från geostationär position tittar på atmosfärens komposition.
Den femte är LEO sateliter för atmosfärsforskning. Det är satelliter som från låg bana tittar på atmosfärens komposition.
Jonas Tanhua
2007-10-05
Vad har kanalerna för funktion på en vädersatellit?
Visa svar
Dölj svar
Jag är inte riktigt säker på vad du menar med kanaler men misstänker att det är de olika frekvenser som dess sensorer kan detektera.
Det är nämligen så att alla satelliter som titta ner på jorden gör det inom olika frekvensområden.
Ibland så har de sensorer som använder ett brett spektra av frekvenser och kan därför se i "färg", ibland så är det väldigt smala sensorer som bara ser inom ett väldig smalt frekvensområde och då blir det "svar/vit". Dessa frekvens områden kan vara inom synligt ljus men även utanför i det infraröda eller det ultravioletta. Vilka frekvensområden man använder beror på vad man vill se. Jorden kan nämligen se väldigt olika ut beroende på vilket frekvensområde man tittar i. T.ex. syns moln bättre i vissa frekvensområden och växtlighet i andra frekvensområden.
Jonas Tanhua
2007-10-15
Vilka instrument hade de första satelliterna? Vad är en sensor?
Visa svar
Dölj svar
Den första sateliten som skickade upp, Sputnik 1, hade bara en radiosändare i sig så att man kunde bekräfta att den gick i bana runt jorden och faktiskt fungerade.
En sensor är ett instrument som mäter någonting. Det kan t.ex. vara partiklar, strålning eller energifält.
Ett exempel på en sensor är kameran som är en typ av sensor som mäter ljus (strålning) och omvandlar det till en bild.
Jonas Tanhua
2007-05-14
Hur skickar man upp satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Man skickar upp satelliter med raketer. Europa använder Ariane-raketen.
Ulf Palmnäs 2007-09-10
Hur många satelliter har USA resp Ryssland?
Visa svar
Dölj svar
Det fanns i maj 2006 över 800 fungerande satelliter i banor runt jorden. Drygt hälften var amerikanska, Ryssland hade 89 och Kina 35. Övriga världen hade alltså mer än 250 satelliter. På bilden kan du se hur många som användes civilt och militärt.
Christer Berner
september 2007
Hur fungerar satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Vanliga satelliter består normalt av två delar, en plattform och en nyttolast. Plattformen ser till så att satelliten är riktad åt rätt håll, ligger i rätt bana och har radiokontakt med jorden, så att de kan skicka meddelanden om hur satelliten mår och kan ta emot kommandon från markcentralen. Plattformen förser även satelliten med energi som genereras av solceller. När jorden skymmer solen hämtas energin från batterier. Satelliten får tillräcklig fart för att snurra runt jorden av den raket som bär ut den i rymden, så den behöver sen bara göra finjusteringar av fart och riktning med små gaspuffar.
Nyttolasten innehåller det som satelliten egentligen är till för. Om det är en TV-satellit har den mottagnings- och sändarantenner samt elektronisk utrustning för att skapa de signaler som ska sändas ner till TV-tittarnas paraboler. En jordobservationssatellit har speciella digitalkameror och utrustning för att sända mottagna bilder eller data till jorden. Forskningssatelliter kan ha teleskop och ta bilder av astronomiska objekt.
Det finns väldigt mycket mer att veta om satelliter, men det var i alla fall lite att börja med.
Christer Berner
september 2007
Vilka satelliter har skickats upp från USA?
Visa svar
Dölj svar
Hur fungerar kommunikationssatelliter?
Visa svar
Dölj svar
Det finns ju olika sorter av kommunikationssatelliter, men den användning vi mest kommer i kontakt med är satelliter för överföring av TV-signaler.
Kortfattat går TV-överföring till på detta sett: Satelliten placeras i geostationär bana, dvs över ekvatorn på en höjd av ca 36 000 km. Då ser den alltså ut att stå stilla från jorden sett och man kan använda fast riktade antenner både på satelliten och på jorden. TV-bolagen sänder sina signaler med olika TV-kanaler från markstationer upp till satelliten. Där tas dessa signaler emot, förstärks och återutsänds i riktning mot jorden. Från satelliten kan man ju se en stor del av jorden och en satellit kan täcka t.ex. hela Europa.
Satelliter används på samma sätt när det gäller överföring av bilder till TV-bolaget. Det kan gälla bevakning av sportevenemang, politiska händelser mm, där bilderna sänds till TV-bolaget via satellit för att sedan dyka upp i något TV-program. Även om du inte har satellitmottagare för din TV tittar du alltså ofta på bilder överförda via satellit.
En mer utförlig beskrivning av vad som sker i en TV-satellit hittar du i Rymdforums frågelåda under rubriken Satelliter och frågan som inleds med "Jag undrar hur en TV-satellit gör..." Titta där så får du veta mer.
Peter Sohtell 2007-05-24
Finns det några satelliter som man kan koppla upp sig på för att kunna se städer m m och zooma in? Det finns ju program på nätet men det är ju inga rörliga bilder.
Visa svar
Dölj svar
Nej, jag tror inte någon sådan möjlighet finns, åtminstone inte för civil användning.
Satelliterna har normalt inte kontakt med jorden då bilder tas. Ett varv på den höjd som dessa satelliter går (ca 450-600km) tar ca 100 minuter. Under den tiden har man kanske kontakt med markstationen under tio minuter. Det är ungefär så länge man kan se satelliten från en viss plats på jorden. Markstationen sänder då upp kommandon som anger vilka områden som ska avbildas under kommande varv. Samtidigt sänder man ner de bilddata som registrerats och lagrats sedan föregående markstationspassage. Innan bilderna distribueras till kunderna korrigeras dessutom bilddata på olika sätt för att bli mer användbara. Rörliga bilder blir det inte eftersom satellitkameran normalt registrerar ett marksegment bara en gång per passage.
En annan aspekt är förstås att det normalt finns mer än en kund. Det är ju möjligt att direkt länka ner bilder från närområdet under den korta tid satelliten står i kontakt med markstationen. Men då får man ju vara överens om vad man ska titta på. Detta kan vara användbart i militära tillämpningar, men knappast i kommersiella, civila system.
Det som skulle passa för dina önskemål är en geostationär satellit, som kan "ligga stilla" och titta på samma område en längre tid. Då blir tyvärr avståndet alldeles för långt. På våra breddgrader blir det ca 40 000 km dvs nästan hundra ggr längre än för de låga banorna. Därmed blir upplösningen från kameran för dålig. Det skulle nog dessutom bli en hög minutkostnad om du skulle vilja disponera kameran efter eget önskemål.
Peter Sohtell 2007-04-17
Varför håller sig en satellit i en bana runt jorden utan att falla ner?
Visa svar
Dölj svar
Vi kan jämföra med att du kastar iväg en sten parallellt med jordytan. Den börjar direkt tappa höjd på grund av jordens dragningskraft och träffar marken en bit bort. Ju högre hastighet du ger stenen, desto längre bort hinner den innan den slår ner. Om stenen kastas med så hög hastighet att den inte böjer av neråt snabbare än jordytans egen rundning, trillar den aldrig ner! Den "missar" så att säga hela tiden. Nu fungerar detta inte i praktiken, eftersom luften bromsar upp stenen så att den ändå trillar ner (om den inte brinner upp av den starka uppvärmningen dessförinnan). Utanför atmosfären finns väldigt lite som bromsar, så där kan en satellit fortsätta att "missa jorden" under mycket lång tid. Den måste förstås först ges en tillräckligt hög hastighet parallellt med jordytan, flera kilometer i sekunden. Det som bara skickas rakt upp, även till höjder långt utanför atmosfären, faller direkt rakt ner igen, om det inte har så hög hastighet, att det inte hinner bromsas av jordens dragningskraft utan far rakt ut i världsrymden.
Jordens rotation spelar mycket liten roll för satelliters rörelse. Om man låter en satellit gå i en bana runt ekvatorn åt samma håll som jorden snurrar och på ungefär 36 000 km höjd, rör den sig lika fort som markytan under den, och den ser alltså ut att stå helt stilla. Denna bana kallas därför geostationär och används för kommunikationssatelliter av olika slag, i första hand för TV-sändning till parabolantenner.
Inom den klassiska fysiken är en grundprincip att ett föremål fortsätter röra sig i samma riktning och med samma hastighet om det inte påverkas av någon kraft. En satellit skulle alltså fortsätta rakt ut i världsrymden om den inte påverkades av jordens dragningskraft. Denna gör att satellitens rörelseriktning hela tiden vrids åt det håll jorden finns, och håller därmed kvar den i dess bana, som alltid är en ellips. (Cirkeln är ju också en ellips.) Inom den moderna fysiken, som baseras på den allmänna relativitetsteorin, förklaras gravitationen lite annorlunda, men den vanliga teorin duger oftast fortfarande bra.
Christer Berner 2007-04-16
Har köpt en gps-plotter förberedd för waas/egnos. Fick höra att egnos skull deaktiveras för att gps:n skall bil mer nogrann. Är det sant? Om så är fallet, när kan egnos fungera tillsammans med gps och då få en dgps?
Visa svar
Dölj svar
Nya mottagare är väl som regel WAAS/EGNOS-förberedda, men tillverkarna har olika filosofi när det gäller om de verkligen utnyttjar signalerna. En kollegas Magellan verkar utnyttja EGNOS fullt ut, medan min nya Garmin inte gör det. Jag har fått beskedet att Garmin inte tänker öppna mottagarna för EGNOS förrän systemet är i reguljär drift. Enligt nuvarande plan ska EGNOS vara kvalificerat för operationell drift i april 2008.
Positionsnoggrannheten kan enligt uppgift försämras om man använder WAAS eller EGNOS utanför respektive täckningsområde, som bestäms av markstationsnätet, alltså Nordamerika för WAAS, Europa för EGNOS. En mottagare som försöker använda WAAS-signaler i Europa kan med andra ord få sämre noggrannhet än om WAAS deaktiveras. I princip borde mottagaren själv kunna avgöra var den ska utnyttja respektive stödsystem, men jag vet inte om de är så sofistikerade. Du kan fråga tillverkaren hur det förhåller sig i ditt eget fall.
Christer Berner 2007-03-22
Jag undrar hur satelliterna har utvecklats genom åren och även hur de kommer vara utformade i framtiden?
Visa svar
Dölj svar
Det är en bra men väldigt stor fråga. Jag skall försöka svara kortfattat och sen får du komma med mer specifika frågor om det är något du saknar.
Utvecklingen när det gäller satelliter liknar mycket den för elektronik.
Det går mot mindre och strömsnålare enheter i satelliterna.
Elektroniken i satelliterna blir mer och mer digitaliserad, kommunikationslänkarna blir mer avancerade. Du har större lagringskapacitet i satelliten och det betyder att du inte behöver ha kontakt med satelliten lika ofta.
Man försöker också göra satelliterna mera automatiska så att man inte behöver skicka lika många kommandon till dem.
När det gäller själva satelliten så varierar det mycket. Hitintills så har t.ex. kommunikationssatelliterna generellt blivit större men det finns indikationer på att den utvecklingen kommer att vända mot mindre satelliter.
De flesta satelliter är dock väldigt specialanpassade för ett uppdrag och utformningen styrs därför väldigt mycket av det.
Det har funnits idéer om stora multimissionsatelliter men den enda som byggts är Envisat och idag ser det inte ut som om det kommer byggas fler.
Jonas Tanhua 2007-03-15
Är det elektromagnetiska vågor som kommunikationssatelliter använder?
Visa svar
Dölj svar
Ja, det är riktigt. Sändningar till och från kommunikationssatelliter sker med det vi brukar kalla "radiosignaler". Det är alltså samma typ av signaler som används för radio och TV på marken, mobiltelefoni, bluetooth, GPS, TV-länkar mm. Allt detta är ju elektromagnetiska signaler. Det finns internationella regler för vilka frekvensband (vilka våglängder) som får användas för olika tjänster, så att man inte stör varandra. Det finns förstås också överenskommelser om hur informationen (data, TV-bilder mm) ska överföras på dessa signaler, så att mottagaren kan tolka den information som sänds.
För satellitkommunikation används huvudsakligen signaler på mikrovågsfrekvens. Med mikrovågor menar man vanligtvis frekvenser över 1 Gigaherts (1 GHz = 1 miljard svängningar per sekund). För TV-sändningar från satelliter till mottagare inom Europa används frekvenser omkring 11-12 GHz. Signaler från TV-satelliter är mycket svaga när dom når fram till jorden. Därför behövs ganska stora antenner (paraboler) för att man ska fånga upp så mycket av signalen att det går att tolka informationen rätt och få en bra TV-bild.
Peter Sohtell 2007-03-14
Jag undrar hur en TV-satellit gör för att ta emot signalen från upplänken på Jorden, alltså hur allt fungerar. T ex var en mottagarantenn på en satellit sitter, var en transponder sitter, och vad en nerlänk har för uppgift?
Visa svar
Dölj svar
Detta var en fråga som omfattar mycket. Jag förenklar beskrivningen en hel del, men detta är huvudfunktionerna i en TV-överföring via satellit.
TV-bolagen sänder från markstationer med stora antenner riktade upp mot satelliten. Varje utsänd signal innehåller ett antal TV-kanaler. Detta är alltså "upplänken". Sändningen sker på frekvenser som är tilldelade för denna tjänst. Här i Europa är frekvensen för upplänken ofta omkring 13-14 GHz.
"Transponder" är helt allmänt en utrustning som tar emot signaler, förstärker och återutsänder dessa. Detta är också vad satelliten gör. Satelliten har en eller flera antenner avsedda för att ta emot upplänkens signaler. Det är ju många TV-kanaler som ska överföras och upplänk-stationer kan finnas på flera olika platser. Antennerna är stora reflektorantenner (~parabolantenner) som sitter monterade utanpå satelliten. De mottagna signalerna är svaga och måste förstås förstärkas. Dessutom måste man byta frekvens. Man kan ju inte sända ut en stark signal på samma frekvensband (samma kanal) som man ska ta emot de svaga upplänksignalerna på. Man behöver alltså känsliga mottagare, som tar emot upplänk-signalerna, förstärker dessa och skiftar frekvens. De nya frekvenserna är, i vår region, vanligen omkring 11-12 GHz. Därefter följer ytterligare förstärkare, som matar signalerna till antennen för "nedlänken". Alla denna elektronik sitter inne i satelliten.
TV-satelliter kan ha olika många transpondrar, från ett tiotal upp till närmare hundra. Med en transponder menar man då en sändarkanal, som normalt kan överföra en analog TV-signal eller ett programpaket om 6-10 digitala kanaler. I praktiken är vissa delar, främst på mottagarsidan, gemensamma för flera kanaler medan sändarsidan är uppdelad med en förstärkarkedja per kanal. Dessutom finns en del reservutrustning som man kan koppla in om något går sönder. Sändarantennerna är också reflektorantenner, utformade för att så väl som möjligt täcka just det område där TV-tittarna finns. Signalerna från satelliten kan man ta emot i en kabel-TV station och skicka ut i kabel-nät, eller också kan man ta emot signalerna med en egen parabolantenn och satellitmottagare. Överföringen från satelliten till marken är alltså nedlänken.
Peter Sohtell 2007-03-13
Hur påverkas vår miljö av rymdresor och vad kan vi göra åt det?
Visa svar
Dölj svar
Som jag skrivit på tidigare frågor så är det främst själva uppskjutningen som påverkar miljön. Detta gäller särskilt vid bemannade rymdresor eftersom det mesta som tas upp också tas ned till jorden igen. Själva uppskjutningen släpper ut stora mängder avgaser som är olika miljöfarliga beroende på vilka bränslen som används. Avgaserna ger också olika miljöpåverkan beroende på vilken höjd avgaserna släpps ut. Samma avgaser kan ha olika miljöpåverkan på marken och i olika delar av atmosfären.
Jonas Tanhua 2007-02-23
Kanske en dum fråga men eftersom det är vaccum i universum så finns det inte så mycket friktion som stör vad jag förstår. Har läst att toppfarten för någon satellit/farkost är ca 64 000 km/h. Vad är det som gör att det är toppfarten? Borde inte en satellit bara öka sin hastighet eftersom det inte finns något motstånd? M a o vad är det som begränsar toppfarten på "våra" långtgående satelliter?
Visa svar
Dölj svar
För att svara på din fråga så måste jag ge en liten lektion i fysik.
Ett objekt i rörelse som inte påverkas av någonting kommer att fortsätta att röra sig med samma hastighet och riktning i all oändlighet.
Nu finns det inga sådana objekt eftersom det alltid finns viss påverkan från omgivningen, gravitation, friktion, tryck m m.
I rymden är den främsta kraften som påverkar en kropp gravitationen. Det är jordens gravitation som håller fast en satellit i bana runt jorden.
När det gäller de snabbaste farkosterna så pratar vi inte om satelliter längre. De snabbaste farkosterna är nämligen så kallade rymdsonder som har lämnat jordens gravitationsfält för att ta sig till andra kroppar i vårat solsystem. Dessa har istället gått in i bana runt solen eller är i vissa fall till och med på väg att lämna vårt solsystem.
För att slutligen svara på din fråga, ingen av dessa farkoster kommer att öka hastigheten utan påverkan. Vad som kan påverka är om farkosten närmar sig en tung kropp med stark gravitation, t.ex. en planet. Då ökar hastigheten ju närmare planeten man kommer men sen kommer denna hastighet att sänkas igen när man avlägsnar sig från planeten. Det går faktiskt att ta lite av planetens rotationsenergi för att få en total hastighetsökning. Annars är begränsningen för en rymdfarkosts hastighet hur mycket rörelseenergi dess raket kan ge den.
Som du ser är det inte så enkelt att förklara kort. Jag hoppas att du förstår mitt svar och återkom gärna om något är oklart.
Jonas Tanhua 2007-02-12
Hur har satelliten påverkat den svenska ekonomin? Har det varit värt de pengar som lagts på satelliter eller har allt bara gått dåligt?
Visa svar
Dölj svar
Vad gäller Sveriges kommunikationssatelliter så har de definitivt gått bra ekonomisk. De drivs kommersiellt och har en positiv påverkan på svensk ekonomi.
Tittar man på vetenskapliga satelliter så är det inte lika enkelt. Vetenskapligt så har alla svenska satelliter fungerat mycket bra. Detta har också resulterat i att Sverige har fått ta del i internationella satellitprojekt. Så enkelt sett så kan man säga att också de vetenskapliga satelliterna har varit positivt för Sverige.
Jonas Tanhua 2007-02-12
Har satelliter några farliga utsläpp? Hur påverkas rymdens miljö, och jordens?
Visa svar
Dölj svar
När en satellit skjuts upp så släpps stora mängder avgaser ut i atmosfären av raketen som skjuter upp satelliten. Hur farliga dessa avgaser är beror på vilket bränsle man använder.
När satelliten väl är i bana så släpper den ut väldigt lite avgaser. Vissa satelliter har små raketmotorer för att korrigera banan och pekningen på satelliten men de är så små att utsläppen är försumbara. Däremot blir själva satelliten "skrot" när den slutar att fungera och blir då en risk för andra satelliter och även bemannade rymdfärder. Av den anledningen så håller NORAD i USA reda på alla föremål som är större än en decimeter som ligger i bana runt jorden. Efter hand så ramlar satelliterna ner och brinner upp i atmosfären. Det tar dock väldigt lång tid innan de ramlar ner.
Detta är faktiskt ett problem som man har börjat titta på men ingen har kommit med någon riktigt bra lösning än.
Jonas Tanhua 2007-02-23
Jag undrar hur satelliterna stannar kvar uppe i rymden. Är det sant att dom sakta faller ner tillbaka emot jorden?
Visa svar
Dölj svar
Som jag förklarat i en tidigare fråga så faller satelliterna hela tiden men de har sådan fart att de p.g.a. jordens krökning missar och fortsätter runt jorden. Om inget bromsade upp satelliterna så skulle de fortsätta att cirkla runt jorden i evighet. Men det finns flera faktorer som bromsar satelliten.
En sak som bromsar är faktiskt atmosfären. På höjder upp till ca 1000 km så finns det tillräckligt med atmosfär kvar för att bromseffekten från den inte skall vara försumbar jämfört med andra faktorer.
En annan faktor är att solens och månens gravitation bromsar satelliten.
Även jordens gravitation påverkar eftersom gravitationsfältet runt jorden inte är helt jämnt utan det finns variationer i fältet.
Också jordens magnetfält drar i satelliten och påverkar därför banan.
Soltrycket är ytterligare en faktor. Soltrycket är den kraft som själva solljuset har på satelliten. Solljuset som träffar ena sidan av satelliten trycker faktiskt på satelliten.
Som du ser så finns det många faktorer som påverkar satellitbanan men de är fortfarande ganska små och om satelliten inte har en väldigt låg bana så tar det många år innan den kommer tillräckligt nära jorden för att falla ner. När de väl gör det så brinner de upp i atmosfären, endast riktigt stora satelliter kommer faktiskt ner hela vägen till jorden.
Jonas Tanhua 2007-01-26
Roterar alla satelliter åt samma håll runt jorden eller kan man sätta dom i vilken bana som helst?
Visa svar
Dölj svar
I princip kan en satellit rotera runt jorden i vilken riktning som helst men när man skjuter upp satelliter så kan man utnyttja jordens rotationshastighet för att få extra fart. Det finns dock satelliter som roterar mot jordens rotationsriktning därför att man av någon anledning vill ha satelliten i en sådan bana.
Jonas Tanhua 2007-01-26
Varför ser satellitbanor projicerade på en jordglob ut ungefär som sinuskurvor?
Visa svar
Dölj svar
På en jordglob så skulle den projicerade satellitbanan se ut som en cirkel.
Där emot på en utplattad världskarta så ser det ut som sinuskurvor och det beror helt enkelt på att jordgloben är utplattad till en rektangel.
Det finns också satelliter som endast projiceras som en punkt eller en väldigt liten åtta. Det är geostationära satelliter.Dessa satelliter går på ca 36000 km höjd ovanför ekvatorn och går ett varv runt jorden på samma tid som det tar för jorden att snurra ett varv runt sin egen axel.
Det gör att det ser ut som om satelliten står stilla på himlen och det är därför som man kan rikta sin parabolantenn en gång och sedan utan problem ta emot satellit-tv.
Jonas Tanhua 2007-01-26
Beträffande bilder från ovan,"satellitbilder", i t ex
www.hitta.se, från vilken höjd är dessa fotograferade, från ballong eller satellit?
Visa svar
Dölj svar
Dessa bilder är oftast satellitbilder (kan vara flygbilder också). Satelliter som tar bilder av jorden flyger oftast på en höjd mellan 400 och 900 km.
Jonas Tanhua 2007-01-26
Jag undrar hur GPS fungerar? Kan du förklara?
Visa svar
Dölj svar
Satellitpositionering bygger på att man tar reda på avståndet från den egna positionen till tre satelliter i olika riktningar. Om man vet var satelliterna befinner sig kan man då räkna ut var man själv är. Avstånden till satelliterna får man fram genom tidmätning. Varje satellit har en mycket noggrann klocka, och den sänder hela tiden ut signaler som talar om vad den klockan är. Den berättar också hur satellitens omloppsbana ser ut, alltså var den finns vid varje tidpunkt. Mottagaren tar emot signalen, kollar när den sändes ut och avläser samtidigt sin egen klocka. Då vet den hur länge signalen varit på väg, Eftersom den färdats med ljushastigheten kan mottagaren räkna ut hur långt det är till den punkt där satelliten fanns när signalen sändes ut. Vilken punkt i rymden det är kan mottagaren fastställa med hjälp av den utsända baninformationen.
I praktiken har mottagarna inte tillräckligt noggranna klockor för tidmätningen, men det behövs inte heller, eftersom det finns ett enkelt sätt att ändå klara uppgiften. Med signaler från fyra i stället för tre satelliter kan mottagarna nämligen ställa den egna klockan till samma noggrannhet som satelliternas. Om man utnyttjar GPS-systemet, som för närvarande har cirka 30 satelliter, kan det dock mycket väl hända, t ex i stadsmiljö, att man inte ser de fyra satelliter som behövs för att kunna beräkna positionen. När en mottagare bara ser tre satelliter brukar den utgå från att dess eget höjdläge är oförändrat, och räkna ut positionen i bara två dimensioner. I normala fall ger detta tillräckligt bra resultat. Nya system är under utveckling, särskilt det europeiska Galileo, som kommer att kunna användas tillsammans med GPS, vilket kraftigt höjer sannolikheten att man får signaler från tillräckligt många satelliter.
Noggrannheten i positionsbestämningen begränsas av framför allt tre faktorer: klockornas noggrannhet, signalavböjningen i atmosfären och signalreflektioner mot byggnader och andra föremål på marken. Tillsammans gör dessa faktorer att den position man idag får från en vanlig GPS-mottagare har ett fel på 5-10 meter.
Klocknoggrannheten är högre i de nya satelliter som sänds upp, både för GPS och andra system. Detta problem blir därför allt mindre.
Atmosfärsfelet kan man nästan helt räkna bort om satelliterna sänder ut signaler på flera frekvenser. Detta införs efter hand i GPS, och finns från början i de andra system som kommer, t ex Galileo. Naturligtvis måste man då ha mottagare som kan utnyttja alla signalerna.
Signalreflektionerna är ett lite knepigare problem. Om mottagaren tar emot en signal som först reflekterats i t ex en fönsterruta, tror den att satelliten är längre bort än den verkligen är. Detta problem är extra stort inomhus, där det är tänkt att man ska kunna navigera med modernare satelliter. Nya signaler införs, som ska göra det lättare för mottagaren att avgöra vilka signaler den inte bör utnyttja, och själva mottagartekniken utvecklas också snabbt mot ökad känslighet och tillförlitlighet. Galileo, som ska tas i drift stegvis 2010-2012, väntas ge en noggrannhet på 1 meter eller bättre med vanliga mottagare.
Christer Berner 2007-01-10
Hur fungrar en telefonsatellit?
Visa svar
Dölj svar
Det finns flera olika satellitsystem, som är gjorda för användning av satellittelefoner som liknar vanliga mobiltelefoner. Satelliterna gör det möjligt att få kontakt i områden där det inte finns några vanliga mobiltelefon-nät. Satelliterna tar emot signaler från satellittelefonerna och skickar dem vidare till markstationer, som är anslutna till de vanliga telefonnäten. De skickar förstås också samtidigt signaler i andra riktningen, från markstationerna till satellittelefonerna, så att man kan prata och lyssna samtidigt. Det finns också möjlighet att t.ex. ansluta en PC för att nå Internet via satellittelefonen. Satellittelefonerna kan också användas i vanliga mobiltelefon-nät, där det finns sådana.
Satellittelefonerna kan ju inte sända så starka signaler och dom har heller inte så bra antenner om man t.ex. jämför med TV-paraboler. För att klara av det problemet kan man välja två olika lösningar.
Ett sätt är att ha satelliter som går på ganska låg höjd så att avståndet till jorden inte blir så stort. Satelliter på låg höjd rör sig dock snabbt i förhållande till jorden. En satellit passerar en plats på ca 10-15 minuter. Därför behövs många satelliter för att man alltid ska kunna nå någon av dem. Det finns två sådana system i drift; Iridium med 66 satelliter på ca 80 mils höjd och Globalstar med 48 satelliter på ca 140 mils höjd. Dom täcker i stort sett hela jorden.
Ett annat sätt är att förse satelliten med jättestora antenner. Då kan man använda geostationära satelliter som ser ut att stå stilla när man ser dem från jorden (som t.ex. TV-satelliter). Satelliten måste då ligga över ekvatorn på en höjd av ca 3 600 mil. Fördelen är att det räcker att ha en enda satellit i drift för att täcka ett visst område hela tiden. För att kunna ta emot de svaga signalerna från satellittelefonerna på så långt avstånd använder man antenner som är mer än hundra kvadratmeter stora. Exempel på ett sådant system är Thuraya, som täcker stora delar av Afrika, Asien och Europa.
Det finns förstås mycket mer att veta om detta, som inte ryms i mitt svar här. Lite mer kan man få veta genom att t.ex. titta på följande web-sajter: http://www.thuraya.com/,
http://www.globalstar.com/ Peter Sohtell 2007-01-03Jag skulle vilja veta lite allmänt om satellitens teknik, användningsområde, prestanda och ekonomi.
Visa svar
Dölj svar
Det var en väldigt "stor" fråga och jag kommer därför svara väldigt övergripande på den. Om du vill ha mera detaljer så fråga igen men med mera specifika frågor.
En satellit består vanligtvis av två delar, plattform och nyttolast. Plattformen den delen som ser till att själva satelliten fungerar. Det kan vara strukturen, kraftförsörjning, kommunikation, temperaturreglering och koordinering ombord. Nyttolasten är den del som uppfyller satellitens syfte. Det kan t.ex. vara vetenskapliga mätningar, återsändning av signaler (t.ex. TV) eller att ta bilder på jorden.
Användningsområdena för satelliter är många och det kommer hela tiden nya. De vanligaste är dock att ta bilder på jorden, antingen med en kamera eller en radar, att göra vetenskapliga mätningar eller att fungera som en relästation för olika typer av signaler.
När man pratar satellit och prestanda så är det väldigt individuellt mellan satelliter eftersom de har väldigt olika krav beroende på vad de skall göra.
Därför är det svårt att säga att satelliter har en viss prestanda.
När det gäller ekonomi så kostar en satellit väldigt mycket och en stor del av kostnaden är själva uppskjutningen av satelliten. Som exempel kan man ta en geostationär komunikationssatellit som med uppskjutning kostar ca 1-2 miljarder SEK.
Jonas Tanhua 2006-12-18
Jag undrar lite mer ingående hur man går till väga för att räkna på att skicka upp en satellit i omloppsbanan runt jorden. Vad ska man tänka på? Jag har läst igenom det mesta på hemsidan och det har hjälpt mig en bit på vägen. Jag måste säga att det här nog är den bästa "rymd"-sidan som finns på svenska.
Visa svar
Dölj svar
Det finns flera saker man måste veta innan man skickar upp en satellit.
Vilken höjd ska den ha? vilken typ av bana? Var i banan vill man att den skall hamna? Hur tung är satelliten? Var skall man skjuta upp den ifrån?
Alla dessa frågor påverkar uppskutningen och kan påverka när man kan skicka upp satelliten och vad för raket man behöver för att få upp satelliten dit man vill.
Jonas Tanhua 2006-12-18
Jag skulle vilja veta mer om hur satelliten fungerar, vad det är för kamera som tar bilderna? Hur den skickar bilderna? Vad som är det viktigaste delarna i satelliten som gör att den fungerar som den gör?
Visa svar
Dölj svar
Jag förstår av din fråga att det är jordresurssatelliter (satelliter som tar bilder av jorden) du undrar över.
En jordresurssatellit tar bilder på jorden med hjälp av sensorer, oftast CCD'er som är samma typ av sensorer du har i en digitalkamera. Dessa sensorer kan vara anpassade för att ta färgbilder eller svartvita bilder. En vanlig variant är att bilder i färg med en upplösning och svartvita bilder i något bättre upplösning.
Om man sen kombinerar dessa bilder så kan man få färgbilder med mera detaljer än den ursprungliga färgbilden. (Detta liknar hur ögat fungerar. Ögat har väldigt många "sensorer" för ljus, alltså svartvit, och färre "sensorer"för färg). För att få bilden av marken till sensorerna så har man ofta ett system av speglar och prismor. Speglarna är ofta rörliga som sveper över marken så att man får bilder över ett större område av marken.
Många gånger kan man också ändra pekning av hela satelliten så att man inte titta rakt ner utan åt sidan. Anledningen till detta är att man inte alltid vill ha bilder på det som är rakt under satelliten utan det som ligger lite vid sidan av. För att göra allt detta har man ett styrsystem kallat attitydsystem (attityd=pekning) som kan vrida på satelliten. För att göra detta har systemet ett antal sensorer som "ser" hur satelliten pekar och ett antal aktuatorer som vrider på satelliten.
Exempel på sensorer är: solsensorer som ser var solen är någonstans, jordsensorer som ser var kanten på jorden är någonstans, stjärnsensorer som använder stjärnorna för att veta hur man pekar och gyron som känner av rörelser och kan räkna ut hur mycket satelliten har vridit sig.
Exempel på aktuatorer är: thrustrar som är små styrraketer, momenthjul eller reaktionshjul som vrider satelliten genom att ändra hastighet på hjulen och magnetorquers som tar spjärn mot magnetfältet för att vrida satelliten.
Andra system som är viktiga på en satellit är kraftsystemet, kommunikationssystemet, temperaturreglering, banjusterinssystemet och övervakningssystemet. Kraftsystemet försörjer satelliten med elektricitet. Där är de vanligaste metoderna att använda solpaneler och batterier men det förekommer att man använder små kärnkraftverk. Kommunikationssystemet är det system som ser till att satelliten kan kommunicera med markstationen. Med hjälp av den kan man skicka kommandon till satelliten, ta emot information om hur satelliten mår, så kallad telemetri, och ta emot de bilder som satelliten tar. Idag har satelliterna ofta ett minne där de kan lagra bilder tills de får tillfälle att skicka ner datat till en markstation. Temperaturregleringssystemet ser till att temperaturen i satelliten är på en lagom nivå. För att göra det har satelliten värmare, heatpipes (förflyttar värme från ett ställe till ett annat), isolerande filtar och värmestrålningsplattor som strålar ut värme i rymden. Banjusteringssystemet ser till att satellitens bana håller sig där den skall vara. För att göra det finns det thrustrar på satelliten. För att veta hur bana är så gör man inmätningar från marken och numera så kan satelliterna också ha GPS-mottagare för banberäkning. Övervakningssystemet övervakar att satelliten fungerar som den ska och korrigerar om något skulle gå sönder. Den sköter också kommunikationen mellan olika system i satelliten.
Det här var en grov översikt på hur en satellit fungerar. Det finns tjocka böcker som beskriver satelliter.
Jonas Tanhua 2006-12-22
Jag undrar hur mycket en satellit i genomsnitt väger, inklusive raketen som skjuter upp den i luften?
Visa svar
Dölj svar
En satellit kan väga alltifrån något kilogram till flera ton. Raketerna är mycket tyngre. Även de små raketerna väger flera ton. En av de största raketerna som använts, Saturn V, vägde över 3000 ton.
Jonas Tanhua 2006-12-22
Jag undrar hur skadligt det är för miljön att skjuta upp en satellit?
Visa svar
Dölj svar
Själva satelliten har inte så mycket miljöpåverkan förutom att den "skräpar" ner rymden efter att den slutat fungera och det kan skapa problem eftersom det blir mera och mera "rymdskrot". Vad som däremot har en miljöpåverkan är uppskutningen av satelliten. Raketerna som används för uppskutning släpper ut stora mängder avgaser. Hur farliga avgaser beror på vilka bränslen som används.
Jonas Tanhua 2006-12-22
Det har vid ett flertal tillfällen framförts tvivel om USA:s månlandningar. Fann man några bevis på att dessa ägt rum med hjälp av den svenska månsonden SMART-1?
Visa svar
Dölj svar
SMART-1:s kameror hade inte tillräckligt hög upplösning för att kunna detektera den del av månlandarna som står kvar på ytan. SMART-1:s kameror kunde se föremål som var större än 40 m. Månlandarna har bara 4 meters diameter. Däremot kommer det upp en indisk månsond 2007 eller 2008 (Chandrayan) som har kameror med en upplösning på några meter. Då bör man kunna se månlandarna och ev också månbilarna.
Peter Rathsman, projektledare för SMART-1 (Rymdbolaget)
2007-01-05
Läs mer om konspirationsteorierna kring månlandningarna
Hur högt ovan jord kan en satellit hållas kvar i omloppsbana av jordens dragningskraft?
Visa svar
Dölj svar
Det är svårt att svara på. Om det inte fanns några andra himlakroppar än jorden och satelliten skulle svaret i princip vara: "hur högt som helst". Då skulle gravitationskrafterna göra att satelliten kunde snurra runt jorden på vilket avstånd som helst. I verkligheten finns ju även andra himlakroppar, i första hand Månen, som krånglar till det hela. Den svenska sonden SMART-1, som planenligt kraschlandade på Månen tidigare i år, gick ju först i en bana runt jorden, som gjordes större och större. När den kommit tillräckligt nära Månen "fångades den" in av denna och blev en satellit till Månen i stället, i en bana som sen gjordes mindre och mindre för att sonden skulle kunna kolla in Månen på nära håll.
Avståndet mellan Jorden och Månen är knappt 380 000 km och när SMART-1 fångades in var avståndet till Månen 60 000 km. Man kan alltså säga att en satellit runt jorden kan ha en banhöjd på åtminstone upp till 320 000 km. Om man väljer ett banplan där satelliten påverkas så lite som möjligt av Månen kan man säkert öka höjden betydligt, innan inverkan från Solen börjar bli besvärande. Ingen har såvitt jag vet haft något intresse av satelliter i sådana banor. Om man vill placera ut sonder för rymdobservation långt från Jorden används i stället de s k Lagrange-punkterna, där dragningskraften från Jorden och Solen tar ut varandra så att satelliterna håller sig kvar där och faktiskt kan snurra runt sådana punkter fast där inte finns någon materia. De intressantaste av de femLagrange-punkterna är de som ligger rakt mot respektive bort från Solen, sett från Jorden. Avstånden till Jorden från dessa är ungefär 1,6 miljoner km.
PS. Bilden av ett universum med bara Jorden och en satellit i är helt teoretisk. Med en sådan kosmologi skulle inget fungera som vanligt.
Christer Berner 2006-12-06
Du har svarat att "en geostationär satelit befinner sig på 35 786 km över jordytan". På ett annat ställe kan man läsa att ISS ligger på ca 400 km höjd! Är skillnaden verkligen så stor? Varför??
Visa svar
Dölj svar
När man väljer vilken bana en rymdfarkost ska ha väger man samman olika faktorer. I fallet geostationära satelliter är det dock bara en sak som avgör placeringen, nämligen att de ska se ut att stå still i förhållande till jordytan. Den stora fördelen med detta är naturligtvis att man kan använda fast monterade antenner för TV-mottagning och kommunikation. Då måste satelliterna dels ha omloppstiden 24 timmar, vilket avgör höjden, dels ligga över ekvatorn (annars ser de ut att åka i en smal nord-sydlig åtta).
För satellitkommunikation med mobila terminaler behöver satelliterna däremot inte ligga still. Det är mycket viktigare att terminalerna (t ex telefoner) kan klara sig med låg sändareffekt, så att de inte behöver stora och tunga batterier. Satelliter för detta ändamål placeras därför i ganska låga banor, t ex Orbcomm på 825 km, Iridium på 780 km höjd. För att ständigt ha full täckning behövs då många satelliter, 30 för Orbcomm, 66 för Iridium. Ytterst är det ekonomiska faktorer som avgör hur konstellationerna ska utformas.
När man gör system med navigationssatelliter måste man se till att varje användare alltid ser tillräckligt många (minst fyra) satelliter, som dessutom ska ligga väl utspridda över himlen. Signalerna ska kunna tas emot med små mottagare, men det är faktiskt möjligt även om signalerna är mycket svaga. Därför kan dessa satelliter läggas på ganska hög höjd, för GPS ca 20 000 km, för det kommande Galileo bortåt 24 000 km. Det minsta antal satelliter som behövs i ett system med global täckning är då ca 18, men man har valt att gå upp till ca 30 för att få bättre täckning i skymda lägen. Ett system med fler satelliter på lägre höjd ger bättre prestanda, men blir naturligtvis mycket dyrare. Återigen är det ekonomin som avgör i slutändan. (I framtiden ska man kunna använda GPS + Galileo som ett enda system med ca 60 satelliter, vilket ger kommer att ge mycket hög tillgänglighet.)
En satellit som ska ta bilder av jorden placeras normalt i en bana som passerar ungefär över nord- och sydpolen, så att den på ett antal varv skannar av hela jordytan. Höjden får inte vara för stor om man vill få hög detaljupplösning, men inte så låg att det tar lång tid att täcka hela jordytan. (Det kan naturligtvis lösas med fler satelliter, men då blir det dyrare.) Kompromissen är cirka 800 km. Den europeiska vädersatelliten Meteosat, som i första hand ska kunna följa vädersystemens rörelser och utveckling kontinuerligt, ligger däremot i geostationär bana. Då klarar man sig med en enda satellit (billigare), men får inga detaljerade data. USA har dock länge använt meteosatelliter i polära banor, och Europa sände nyligen upp sin första, som går på ca 850 km höjd. Meteorologerna arbetar idag med globala modeller, och behöver data från hela jorden även om prognoserna är aldrig så lokala.
Rymdstationen vill man ha så nära jorden som möjligt, eftersom mycket ska transporteras dit och det kostar mer ju högre upp stationen befinner sig. Hur lågt den kan gå begränsas av atmosfärens täthet. Den är visserligen mycket tunn på 400 km höjd, men ger ändå en viss bromsande effekt, som gör att stationen sakta men säkert tappar fart och därmed höjd. Den ges därför med jämna mellanrum en skjuts av en rysk Progress-farkost. Banhöjden är alltså inte alls konstant, utan har varierat över åren mellan ca 340 och 400 km. Just nu ligger den på ca 358 km höjd.
En del s k spionsatelliter har under åren sänts upp till banor på kanske bara 100 km höjd. De kan kolla in jordytan i detalj, men uppbromsningen gör att dessa satelliter bara överlever några månader innan de sjunkit till så tjocka atmosfärlager att de brinner upp. Ganska dyrbara data, alltså.
Jag hoppas det belyste ämnet lite grann.
Christer Berner 2006-12-05
Vad hette den första svenska rymdfarkosten till Mars?
Visa svar
Dölj svar
Någon svensk rymdfarkost har inte skickats till planeten Mars. Däremot har svensk utrustning funnits med på Marsfarkoster. Redan 1988 skickades en sovjetisk rymdfarkost, som kallades Phobos, iväg till Mars. Ombord på Phobos fanns ett svenskt mätinstrument.
Just nu kretsar rymdfarkosten Mars Express kring planeten och utför olika experiment och mätningar. Mars Express är byggd i samarbete mellan många olika länder i Europa, bl.a. Sverige. Rymdfarkosten skickades upp sommaren 2003. På Mars Express finns det alltså svensk utrustning. Från Sverige kommer t.ex. de datorer som styr olika funktioner på rymdfarkosten, antenner och ett mätinstrument liknande det som fanns på Phobos.
Peter Sohtell 2006-10-09
Vilken höjd ska en satellit befinna sig på för att vara geostationär?
Visa svar
Dölj svar
För att en satellit ska se ut att stå still i förhållande till jorden måste den röra sig i en cirkulär bana över ekvatorn på höjden 35 786 km över jordytan. De geostationära satelliterna rör sig med (genomsnitts-)hastigheten 3,07466 km/s.
Christer Berner 2006-10-09
Satt i lördags kväll/natt och tittade på en fantastisk stjärnhimmel. Hela tiden korsas himlen av satelliter åt olika riktningar och på olika höjd(?) En del går väldigt fort och andra, som jag tolkar på mycket högre höjd saktare. När jag var liten var en satellit en sensation men idag är rymden full ser det ut som. Har nu tittat runt lite på dessa sidor och det känns ju som vi har mer satelliter än 500 st som kretsar runt jorden eftersom man hela tiden ser dem. Hur många finns det och är det även "skrot" man ser?
Visa svar
Dölj svar
Som du redan har sett på sidan så finns det ca 500 fungerande satelliter runt jorden och även en stor del "skrot".
Det du ser på kvällen/natten är de som har tillräckligt stora reflekterande ytor. Satelliter lyser nämligen inte av sig själva utan det du ser är solen som reflekteras från satelliten precis som från månen. Detta betyder att det kan vara en fungerande satellit men också "skrot" som är tillräckligt stort.
Detta betyder också att solen måste lysa på satelliten för att du skall se den. Om solen är bakom jorden från satelliten sett så kommer den inte att synas.
Dessutom är det som du antyder så att höjden på satelliten har betydelse. Ju högre upp satelliten är desto större reflekterande yta behövs för att du skall se den.
Sen påverkar givetvis hur satelliten pekar hur bra man ser den. De reflekterande ytorna på satelliten kan ju se olika ut från olika håll och en satellit kan mycket väl vrida på sig och på så vis visa olika mycket reflekterande ytor.
Jonas Tanhua 2006-09-19
Jag undrar hur en satellit är uppbyggd?
Visa svar
Dölj svar
Det är väldigt svårt att generellt säga hur en satellit är uppbyggd eftersom det finns så många olika sorters satelliter.
Men vissa saker kan man säga är det samma på de flesta satelliter.
Till att börja med brukar man dela in satelliten i nyttolast och plattform.
Nyttolasten är den delen som uppfyller satellitens syfte, t.ex. "kameran" som tar bilder av jorden i en jordresurssatellit eller de vetenskapliga instrument som gör mätningar i en vetenskaplig satellit. Denna del är givetvis väldigt specialiserad efter vad satelliten skall göra.
Den andra delen, plattformen, är mera lika mellan satelliter. Det är nämligen den som ser till att själva satelliten fungerar, den levererar ström, ser till att bana och pekning är korrekt, att temperaturen i satelliten är inom vissa gränser, sköter kommunikationen med markstationen och har en eller flera datorer som övervakar och koordinerar de olika delarna i satelliten. Det kan också finnas andra delar som är specifika för en viss satellit.
Som strömkälla har de flesta satelliter solpaneler och batterier.
För att sköta bana och pekning av satelliten finns det ett antal olika sensorer (saker som känner av hur bana och pekning är) och aktuatorer (saker som ändrar på bana eller pekning). Exempel på sensorer är jordsensorer, solsensorer, stjärnkameror och rörelsegyron. Exempel på aktuatorer är thrustrar (små raketmotorer), reaktionshjul och magnetspolar.
För att kontrollera temperaturen så används framför allt tempsensorer och värmare, men det finns också sådana saker som "heatpipes" som förflyttar värme från en del av satelliten till en annan, isoleringsmaterial och värmestrålare som strålar ut värme i rymden.
Komunikationen sker vanligast med radio och innehåller sändnings- och mottagar-utrustning och antenner. Den komunikation som sker är att skicka kommandon till satelliten, få Telemetri (data om hur utrustningen i satelliten mår och fungerar) från satelliten, få data från nyttolasten och göra rangingmätningar (mätningar som används för att räkna ut var satelliten är).
Som du ser så kan en satellit vara ganska komplex och de olika delarna kan dessutom vara väldigt olika från satellit till satellit.
Jonas Tanhua 2006-09-05
Jag undrar vad är utmärkande för en satellit och hur rör den sig?
Visa svar
Dölj svar
En satellit är en naturlig eller konstgjord sak som rör sig runt en planet, t ex jorden. Den rör sig i en elliptisk bana, med planetens tyngdpunkt i ellipsens ena brännpunkt (kallas också fokus). De flesta satelliterna runt jorden går i nästan cirkulära banor (cirkeln är ju också en ellips), alltså på konstant avstånd från jorden. (I själva verket rör sig satelliten och jorden runt varandra, men jordens rörelse i rymden påverkas väldigt lite eftersom den har så mycket större massa.)
När en satellit placerats i sin bana av en raket kan man normalt inte göra några stora kurs- eller fartändringar. Den fortsatta rörelsen bestäms av vilken hastighet och färdriktning satelliten har samt av jordens dragningskraft. Man kan säga att satelliten hela tiden trillar mot jorden, men eftersom den har hög hastighet "missar" den hela tiden och fortsätter att sväva runt under mycket lång tid, kanske tusentals år, om banan ligger utanför atmosfären. Det behövs alltså ingen extra drivkraft för att satelliter inte ska trilla ner. Tänk på månen, som snurrat runt jorden i miljarder år.
Oftast är det viktigt att satelliten "pekar" eller "tittar" åt rätt håll och att den inte avviker för mycket från den avsedda banan. Antenner för TV-utsändning måste till exempel hela tiden vara riktade mot rätt område på jordytan. Därför har nästan alla satelliter små gasmunstycken och även svänghjul som används för att vrida dem eller finjustera hastighet och rörelseriktning.
Christer Berner 2006-09-28
Kommer passeringarna med satelliter och rymdfarkoster skada ozonlagret?
Visa svar
Dölj svar
Inte satelliterna som sådana, men vissa raketer som sänder upp satelliter släpper ut klorföreningar i atmosfären som kan skada ozonlagret.
Sven Grahn 2006-08-08
När byggdes den första rymdfarkosten?
Visa svar
Dölj svar
Om man menar den första farkost som gick in i omloppsbana runt jorden så var det 1957 och om man menar det första föremål som lämnade jordens tyngdkraftfält så sändes den upp den 2 januari 1959 (Luna 1).
Sven Grahn 2006-08-08
Vad händer med satelliter då de inte används mer?
Visa svar
Dölj svar
I de flesta fall när en satellit slutar fungera så lämnar man helt enkelt satelliten åt sitt öde. Det innebär att satellitens bana långsamt sjunker tills den kommer tillräckligt nära för att ramla ner och brinna upp i atmosfären. Detta kan dock ta mycket lång tid vilket betyder att det finns mycket rymdskrot i bana runt jorden. Om det är en väldigt stor satellit som inte helt skulle brinna upp i atmosfären när den kommer ner så brukar man ta ner satelliten medvetet så att man kan bestämma var den skall landa. Då använder man raketmotorer för att styra ner satelliten i atmosfären. Det finns också vissa banor runt jorden som är väldigt intressanta och där brukar man flytta på satelliten när den dör så att man kan lägga dit en ny satellit utan att riskera kollisioner.
Jonas Tanhua 2006-07-12
Hur får man upp en satellit till rymden?
Visa svar
Dölj svar
Vi börjar med lite teori för hur man får upp något i rymden, eller egentligen i bana runt jorden.
För att kunna komma upp i bana runt jorden måste man komma upp i tillräckligt hög hastighet. För att visualisera detta kan man tänka sig att man kastar iväg en sten. Den kommer att gå i en parabelbana innan den slår i marken. Om man nu tänker sig att man kastar tillräckligt hårt så kommer marken, eftersom jorden är rund, att hinna kröka sig innan stenen når marken och stenen börjar cirkulera jorden. Så egentligen kan man säga att satelliten hela tiden faller men eftersom den har så hög hastighet och jorden är rund så träffar den aldrig marken.
Så för att få upp en satellit i rymden så behövs något som kan ge den en tillräckligt hög hastighet och då använder man en bärraket. Det finns ett stort antal bärraketer i olika storlekar och utföranden beroende på hur tung satelliten är. En av de mest kända bärraketerna är de amerikanska rymdskyttlarna som kan ta med sig en satellit när de åker ut i rymden. Exempel på några andra av de stora bärraketerna är amerikanernas Atlas- och Delta-raketer, Europas Ariane 5, ryssarnas Proton och den privatägda Zenit.
Jonas Tanhua 2006-07-12
Hur skickar man upp en satellit och var brukar man göra det?
Visa svar
Dölj svar
För att få en satellit att gå runt jorden måste den lyftas upp till den höjd den ska ha och dessutom ges mycket hög hastighet, flera kilometer per sekund. Annars trillar den tillbaka ner på jorden. För detta behövs en kraftig bärraket, som oftast skickas upp från någon av de uppsändningsplatser som finns i bland annat Ryssland, Kina, Indien, Japan och USA. Europas bas för satellituppsändningar heter Kourou som ligger i Franska Guyana i norra Sydamerika. Raketer med satelliter skickas även iväg från flytande plattformar till havs och från flygplan.
Raketerna drivs av bränslen, antingen i fast form, som kallas krut, eller flytande, till exempel syre och väte. Gaserna som bildas vid förbränningen skickas ut genom ett raketmunstycke och ökar därmed hela tiden raketens hastighet. Munstycket är styrbart så att man kan få raketen att hela tiden hålla rätt kurs.
Bärraketen består oftast av flera delar, som kallas raketsteg. När bränslet har tagit slut i ett sådant steg, kastas hela steget av, så att raketen hela tiden är så lätt som möjligt. Då behövs det mycket mindre bränsle. När raketens slutsteg nått rätt position och hastighet släpps satelliten ut i rymden. En del satelliter har en egen inbyggd raket som tar hand om den sista delen av färden till rätt bana. Det gäller särskilt de satelliter som ska gå i geostationär bana, alltså på 36 000 kilometers höjd över ekvatorn, där de ser ut att stå stilla eftersom de rör sig lika fort som jorden snurrar. Där placeras de satelliter som ska sända TV-program till parabolmottagare. Satelliter som t ex ska ta bilder av jorden brukar placeras i banor mycket närmare jorden, på kanske 800 km höjd. De behöver ingen egen motor utan kan placeras i rätt bana direkt av bärraketen.
Christer Berner (2006-05-05)
Jag undrar varför det är så svårt att hitta information om satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Ja, det kan ju vara svårt att hitta bra information, speciellt på svenska. Mycket som skrivs är ju på engelska, men det kanske är OK? På nätet finns förstås en massa information om satelliter och rymden. Man kan ju alltid ”googla” lite för att se vad man hittar.
Om det är OK med engelska kan jag t.ex. tipsa om dessa web-adresser:
Hos den amerikanska rymdorganisationen NASA hittar man lite av varje för nyfikna, både unga och gamla. Användbara adresser dit är http://www.nasa.gov/home/index.html?skipIntro=1 eller bara http://www.nasa.gov
Med hjälp av denna adress: http://www.gma.org/surfing/satellites kommer man också till en sida från NASA, som beskriver hur satelliter fungerer.
Information på svenska finns t.ex. på Rymdstyrelsens hemsida: http://www.snsb.se och på adressen http://www.snsb.se/rymdteknik_satelliter.shtml
Den europeiska rymdorganisationen ESA har information på många olika språk, även svenska. Kolla på http://www.esa.int och klicka på den svenska flaggan.
Några tips på bra och lättlästa böcker på svenska om satelliter har jag tyvärr inte. Kanske någon annan, som läser detta, kan bidra med det.
Om det är OK med engelska så finns t.ex. en ny amerikansk bok som heter ”Satellites” från Lerner Publications. Jag tror den passar unga läsare. Det finns faktiskt en bok till med samma titel (Satellites) som är skriven av en som heter Katheleen Deady. Även den riktar sig till unga läsare.
Hoppas det var till lite hjälp.
Peter Sohtell (2006-04-25)
Vad är "apogee" och "perigee"?
Visa svar
Dölj svar
"Apogeum" (engelska apogee) ar den högsta punkt t ex en satellit når då den snurrar runt en himlakropp som jorden. Perigeum (perigee) ar den lägsta punkten. Banan är som du kanske vet formad som en ellips. Om det ar en cirkelbana talar man inte om apogeum och perigeum utan bara banhöjd.
Christer Berner (2006-04-12)
Hur kan man mäta avståndet i rymden?
Visa svar
Dölj svar
Svaret beror på vilka avstånd du menar. Om man vill veta hur långt det är till föremål eller himlakroppar på nära håll och ända ut till de närmaste planeterna kan man använda radar eller laser. Man skickar iväg mikrovågor eller ljuspulser som får reflekteras från det man vill veta avståndet till och mäter hur lång tid det tar innan signalerna kommer tillbaka. Eftersom de rört sig med ljushastigheten 300.000 km/s kan man sen räkna ut (dubbla) avståndet. På detta sätt kan man mäta avståndet till månen och även Venus, och det är så man mäter avstånd till satelliter som rör sig runt jorden. De kan numera även ha egna GPS-mottagare så att de själva kan skicka information om precis var de befinner sig.
För att mäta avstånd till mer avlägsna himlakroppar, ut till cirka 500 ljusår (alltså så långt bort att ljuset därifrån tar 500 år att komma hit), kan man använda parallax. Då tar man ett fotografi av den del av rymden där stjärnan finns, som man vill veta avståndet till. Efter ett halvår tar man en ny bild av samma område. Då har jorden rört sig ett halvt varv runt solen och har alltså flyttat sig en bit i rymden, som vi vet exakt hur lång den är. På bilderna ser stjärnan då ut att ha flyttat sig lite i förhållande till dem i bakgrunden, som ligger mycket längre bort. Om man mäter denna förflyttning kan man räkna ut hur långt bort stjärnan är från jorden. Det är inte helt lätt att förklara, men är samma sak som när du håller upp en penna framför dig och tittar på den med antingen höger eller vänster öga. Pennan ser då ut att ha flyttat sig.
Avstånd till galaxer på mycket längre avstånd, ut till 50 miljoner ljusår, kan man mäta med hjälp av ljusstyrkan från cepheider, som är en mycket speciell sorts stjärnor, där intensiteten och variationen i det ljus som når oss ger ett bra mått på hur långt bort de är. De är ett slags standardlyktor i rymden.
De allra längsta avstånden kan man mäta genom att utnyttja att hela rymden har utvidgats under hela den tid ljuset därifrån varit på väg. Det har gjort att ljuset "tänjts ut" så att ljusvågornas längd ökat och ljuset därmed blivit rödare. Genom att mäta hur stor rödförskjutningen är får man ett mått på ljusets "restid" och därmed avståndet.
Christer Berner (2006-04-07)
På sidan står det att satelliter kan användas till att övervaka vulkaner och att man med tiden kan använda informationen till att hjälpa folk i närheten av vulkaner att skydda sig mot framtida utbrott. Jag håller på med ett fritt geografiarbete om vulkaner och jag är väldigt intresserad av att ha en närmare förklaring av detta.
Visa svar
Dölj svar
Med hjälp från Maria Nilsson och Christer Berner på Rymdstyrelsen så har jag följande svar på din fråga:
En del vulkaner övervakas dagligen på satellitbilder. Dels tittar man efter rökplymer och dels tittar man efter temperaturförändringar för att bli förvarnad om utbrott. Exempel på detta finns t.ex. på: http://www.avo.alaska.edu/
Sen handlar det även om att använda satellitbilder under utbrott och efteråt för att titta på vilka områden som påverkas och hur. Det kan vara både svårt och farligt att få informationen från marken så då är satelliter bra. Bilderna kan ge svar på frågor som: Vart rör sig lavaströmmarna? Kanske rör de sig mot en by som måste utrymmas. Hur har miljön påverkats? Det går att se var växtlighet har förstörts och det går att se hur luften har påverkats.
Det finns ett globalt initiativ som heter ”International Charter, Space and Major Disasters” vars syfte är att snabbt och gratis ge tillgång till satellitbilder över områden där det skett någon form av naturkatastrof. Denna har använts vid flera vulkanutbrott och några exempel på produkter de har tagit fram vid ett vulkanutbrott finns på http://www.disasterscharter.org/disasters/stromboli_e.html Där finns andra bra exempel också på den webbplatsen.
Några fina bildexempel från Etnas utbrott finns på: http://www.esa.int/esa-mmg/mmg.pl?topic=&subtopic=&keyword=Etna&subm2=GO
Jonas Tanhua (2006-03-30)
Hur många poler har jorden?
Visa svar
Dölj svar
Jorden har två poler, nordpolen och sydpolen. Man kan ju tänka sig att det finns en axel genom jorden, som jordklotet snurrar kring (ett varv per dygn). De två punkter på jordklotets yta, som den tänkta jordaxeln går igenom, kallas nordpolen och sydpolen. De är de nordligaste och sydligaste punkterna på jorden.
Det som kan förvirra begreppen är att vi ibland skiljer på de ”geografiska” polerna och de s.k. ”magnetiska” polerna. De punkter som jag beskrev nyss är de geografiska polerna. Dessa är de riktiga polerna. Men, jorden är ju också magnetisk, vilket gör att vi t.ex. kan använda kompasser för att peka ut riktningen mot norr eller söder. Om man ser jorden som en stor magnet kan man också peka ut magnetpolerna, efter hur magnetfältet är riktat. De magnetiska polerna ligger nära de geografiska polerna, men inte riktigt på samma ställe. Dessutom flyttar de magnetiska polerna sig faktiskt lite långsamt. Just nu ligger magnetiska nordpolen i norra Kanada. Nord-pilen på kompassen pekar alltså inte exakt på den ”riktiga” nordpolen.
Peter Sohtell (2006-03-29)
Vad är en "store and forward"-satellit?
Visa svar
Dölj svar
Store and forward är en slags brevlåde-tjänst. I satellitsammanhang innebär det att en förbipasserande satellit plockar upp ett utsänt meddelande, lagrar detta och sänder ner det till mottagningsstationen, då denna passeras. Principen används för personsökning, e-mail, övervakning av olika tekniska system mm. I den sistnämnda kategorin ingår t.ex. övervakning av bojar och fyrar i farleder, mätning av vattenstånd i floder och dammar, övervakning av pipelines mm.
Det mest utbyggda systemet av denna kategori är OrbComm. Detta system omfattar ett 30-tal små satelliter som går på c:a 800 km höjd. Kommunikationen sker på VHF och UHF-banden. Det stora antalet satelliter gör att meddelanden normalt överförs inom några minuter.
För några år sedan pratades det mycket om s.k. LEO-satelliter för mobil telefoni. Vad hände med dessa?
Visa svar
Dölj svar
Handburna telefoner kan ju varken ge hög sändeffekt eller ha stora antenner. Det är alltså på satellitsidan som avståndet måste kompenseras, huvudsakligen genom val av lämplig antennstorlek. Med ett LEO-system, där satelliterna går på låg höjd, krävs dock inte särskilt stora satellitantenner för att möjliggöra kommunikation med en telefon som liknar en vanlig mobiltelefon. (LEO betyder Low Earth Orbit. LEO-satelliter går vanligen 500-1500 km över jorden.) Det korta avståndet innebär också mindre fördröjning av signalen. En lågflygande satellit kan dock inte täcka lika stort område som satelliter på högre banhöjd. De passerar också förbi relativt snabbt. En passage varar c:a 10-15 minuter. Om man ska ha kontinuerlig täckning krävs därför ett stort antal satelliter.
Idag finns två system för mobil telefoni, som använder LEO-satelliter; Iridium och Globalstar. Iridium omfattar 66 aktiva satelliter på knappt 800 km höjd och Globalstar har 48 satelliter på ca 1400 km höjd. Dessutom ingår ett antal reservsatelliter. Systemen togs i drift 1998 resp. 2000. De kan användas både för tal och datatrafik (t.ex. internet-kommunikation). De dimensionerades dock för taltrafik och datakapaciteten blir därför relativt låg, c:a 10 kb/s. Ekonomin har varit problematisk inom bägge projekten, men båda är i drift och ett ganska stort utbud av användarutrustning finns numera tillgängligt, både att köpa och hyra.
Flera andra LEO-system för mobil kommunikation planerades för några år sedan, men dessa har lagts ner eller skjutits på framtiden.
Hur länge fungerar en kommunikationssatellit?
Visa svar
Dölj svar
Geostationära kommunikationsatelliter, sådana som används för TV m m, dimensioneras numera vanligen för en livslängd på ca 15 år. Det innebär att det krävs en hög sannolikhet att allt i satelliten fungerar i så lång tid. Det som normalt sätter gränsen för livslängden är tillgången på bränsle för att hålla satelliten på rätt position. Det finns också vissa funktioner som får försämrade prestanda p.g.a. åldring. Det gäller t.ex. solceller och högeffektsändare.
Hej! jag bara undrar om månen är en satellit eller en planet?
Visa svar
Dölj svar
Det enkla svaret på denna fråga är att månen är en satellit.
Men svaret beror på hur man definierar satellit respektive planet. Man kan dela upp den på två frågor.
Ett, är månen en satellit?
Ja. En satellit definieras som en kropp som cirkulerar en annan kropp och månen cirkulerar runt jorden, alltså är det en satellit till jorden.
Två, är månen en planet?
Svaret på den frågan är svårare. Många skulle säga nej men då är frågan hur definierar man en planet. En definition säger att en planet är en större kropp som cirkulerar solen och på ett sätt kan man säga att månen cirkulerar solen och Merkurius, som är en planet, är ungefär lika stor som månen. Alltså skulle man kunna se månen som en liten tvillingplanet till jorden.
Som ni kan se är frågan svårare än den ser ut och svaret kan bli olika beroende på vem du frågar. En del skulle till och med säga ett månen både är en planet och en satellit.
IAU (International Astronomical Union) har nyligen beslutat sig för följande definition på planet i solsystemet:
En planet är en himlakropp som:
a) är i bana runt solen.
b) har tillräcklig massa för att egengravitationen skall forma den till en nästintill sfärisk form.
c) har rensat närområdet i sin bana.
Och enligt deras definitioner så är månen en satellit.
Svaret uppdaterat av Jonas Tanhua 2006-09-08
Jag skulle vilja veta vad tyskarnas försvarssatellitsystem kallas. Det ska väl vara 5 satelliter de har uppe nu. Jag skulle även vilja veta om det finns någon bra sida med fakta om dessa på engelska?
Visa svar
Dölj svar
Jag tror du syftar på "SAR-Lupe". Det är ett system med 5 st satelliter, som har beställt av tyska försvaret. Satelliterna ska utrustas med avancerad radar för spaning mot marken.
Just nu pågår konstruktionsarbetet. Det finns alltså inga satelliter uppe ännu. Enligt planerna ska satelliterna skjutas upp under perioden 2005-2007.
Radarn på satelliterna är av en typ som kallas syntetisk apertur radar (SAR). Den ger en fotoliknande avbildning av markytan. Man ska kunna se föremål av mindre än meter-storlek med denna avancerade radar. Rymdindustri i flera länder deltar i projektet, t.ex. svenska Saab Eriksson Space, som gör den stora antenn som behövs för radarn.
Huvudkontraktören heter OHB-System AG. På deras hemsida hittar du mer information. Nätadress
http://www.ohb-system.de/Satellites/Missions/sarlupe.html Peter Sohtell
Mer ingående hur skickas en satellit upp i rymden? Dvs hur den monteras under noskåpan och hur den frigörs. Vad som är viktigt att tänka på vid en uppskjutning av en satellit?
Visa svar
Dölj svar
Det finns lite olika system för att frigöra satelliten och noskonen och det sker en ständig utveckling på området.
Det vanligaste sättet att frigöra noskonen, som består av två delar, är att med hjälp av små sprängladdningar klippa av det som håller ihop noskonen och sen antingen låta den kraft som kommer från sprängladdningarna eller med hjälp av fjädrar få de två delarna att separera.
När det gäller själva satelliten så sitter den fast i raketen via en adapter. I adaptern finns utrustningen för separering. Ett vanligt system för separering består av band som håller fast satelliten ungefär som slangklämmor. Dessa klipps av med små sprängladdningar och fjädrar ser sen till att satelliten flyger iväg från raketen.
En mycket viktigt sak att tänka på vid en uppskjutning är att satelliten kommer att utsättas för stora krafter under färden. De accelerationskrafter och vibrationer som satelliten utsätts för under uppskjutning är de kraftigaste den kommer att utsättas för under hela sin livstid. Det gör att man måste vara väldigt noga med hur man sätter ihop en satellit så att den överlever uppskjutningen.
Vilken är den största satelliten som skickats upp?
Visa svar
Dölj svar
Det beror på hur man ser det.
Den största satellit som skickats upp i ett stycke är Envisat.
Den vägde 8200 kg när den skickades upp och av den massan utgörs 2050 kg av instrument och 300 kg av bränsle.
Med fullt utfällda solpaneler och antenner mäter den 25 x 7 x 10 meter.
Den största "satelliten" som är ihopbyggd i rymden är ISS, den internationella rymdstationen.
Den är fortfarande inte färdigbyggd men för tillfället har hela stationen en massa på 213 843 kg och medräknat solpaneler och en påkopplad progress-kapsel mäter den 73 x 52 x 27,5 meter.
Svaret uppdaterat av Jonas Tanhua 2006-12-22
Kan du berätta lite allmänt om satelliter?? Hur dom fungerar och så.
Visa svar
Dölj svar
En satellit är en naturlig eller konstgjord sak i omloppsbana runt en planet. Den faller hela tiden mot planeten, men har så hög fart, flera km i sekunden, att den ständigt missar. Om det inte finns någon bromsande atmosfär kan en satellit snurra vidare nästan hur länge som helst.
Satelliter kan väga från något kilo till flera ton. De brukar bestå av dels en så kallad plattform med solpaneler, batterier, styrraketer och annat som behövs för själva driften, dels en nyttolast med den utrustning som ska utföra vad satelliten är till för. Den nyttiga livslängden kan vara från några månader upp till 15 år.
De flesta satelliter runt jorden används för telekommunikation, alltså att med stora antenner sända TV eller överföra data och telefonsamtal. Andra tar bilder av jorden, som kan användas för att göra kartor eller se vilka förändringar som sker på land eller i haven. Det finns också vetenskapliga satelliter som t ex kan se när stjärnor bildas eller hur universum såg ut strax efter Big Bang. Navigationssatelliter skickar signaler man kan använda för att beräkna exakt var man är, även ute i rymden.
Hur får man kontakt med en specifik satellit?
Visa svar
Dölj svar
Varje satellit har en särskild radiofrekvens för att ta emot kommandon och en frekvens för att sända data till jorden. Många satelliter har samma frekvens och därför kodar man signalen så att satellit kan känna igen ”rätt” signal.
Hur högt och i vilken riktning flyger satelliter?
Visa svar
Dölj svar
Det beror på vad de ska användas till. Först och främst kan man titta på vilken vinkel mot ekvatorsplanet en satellit har. Den vinkeln kallas inklinationsvinkel (i). Ligger en satellit över ekvatorn har den alltså en i = 0° och flyger den över polen så har den en i = 90°. Nästa sak att titta på är om banan är cirkulär eller elliptisk. I en cirkulär bana ligger satelliten på samma höjd hela tiden, men i en elliptisk bana rör sig satelliten hela tiden mellan en max- och minihöjd. Sen ligger satelliter på olika höjd. Höjden påverkar hur mycket av jorden du ser, hur lång tid ett varv tar och vissa satelliter gör mätningar på vissa höjder eftersom det är där det man vill undersöka finns. T.ex. ligger de flesta kommunikationssatelliter över ekvatorn med en i = 0° i en cirkulär bana på 36000 km höjd. Det gör den för att den ska stå stilla på himlen för oss som ska ta in satellit-TV via våra paraboler. En cirkulär bana på 36000 km höjd ger nämligen en omloppstid runt jorden på 1 dygn och därför ser satelliten ut att stå still.
Hur många satelliter finns det?
Visa svar
Dölj svar
Det beror på hur man räknar. Om man ska räkna alla objekt som cirkulerar kring jorden så är det väldigt många. Det har t.ex. hänt att en raketmotor har exploderat i bana runt jorden och då bildas en massa små ”satelliter”. Och varje sak som astronauterna tappar blir en satellit. T.ex. kallas en Hasselbladskamera som tappades på 60-talet lite skämtsamt för den första svenska satelliten. Det finns också en massa ”döda” satelliter, satelliter som inte längre fungerar och därför inte används längre. Det finns ca 2000 satelliter som människan skickat upp. Av dessa används ca 500. Det finns ca 9000 objekt som är större än 10 cm och ca 150000 som är större än 1 cm. Alla dessa objekt är en potentiell fara för astronauter och fungerande satelliter.
Vad är en satellit?
Visa svar
Dölj svar
En satellit är en kropp som snurrar runt en annan kropp. Det betyder att månen är en satellit till jorden och att jorden är en satellit till solen. Vad man dock oftast tänker på som en satellit är en av oss människor tillverkad maskin som cirkulerar jorden. Det kan t.ex. vara TV- och vädersatelliter.
Vilka satellitnavigeringssystem finns idag?
Visa svar
Dölj svar
Det helt dominerande systemet är GPS (Global Positioning System) med 28 satelliter, som drivs av amerikanska försvaret (US Air Force). Det snarlika ryska GLONASS-systemet är också i drift. Det ska liksom GPS använda minst 24 satelliter, men har för närvarande bara 7. Det finns dock GPS-mottagare som även kan utnyttja GLONASS-signalerna vilket ger förbättrade prestanda. Kina har år 2002 inrättat ett eget system av helt annan typ som baseras på två satelliter i geostationär bana, alltså med fasta positioner i förhållande till jorden. Tills vidare finns inga civila mottagare för detta system.
Vilken utveckling väntas på användningssidan?
Visa svar
Dölj svar
En viktig tendens är kombinationen av mobilkommunikation och positionering. En av drivkrafterna är att kunna lokalisera personer som kontaktar nödnummer med mobiltelefoner. Ett enkelt sätt att lösa detta är att förse mobilerna med GPS-mottagare. Kombinationen kan också användas för positionsbaserade tjänster så att man alltid kan få information om vad som finns att tillgå i ens närhet, inte minst på resor. Man kan även vänta sig många nya tillämpningar som utnyttjar möjligheten att automatiskt följa eller spåra fordon, föremål, djur och människor.
Hur mycket kostar det att göra en satellit?
Visa svar
Dölj svar
En mycket enkel satellit kanske totalt kostar 20 miljoner kronor, en som kan lite mer så där 500 miljoner kronor. En större satellit kan kosta 10 gånger till (5 miljarder).
Vilka satellitnavigeringssystem kommer att finnas i framtiden?
Visa svar
Dölj svar
GPS ska enligt planerna finnas kvar och vidareutvecklas med allt fler och bättre signaler. Det kommer att ge möjlighet till snabbare och på sikt noggrannare positionsbestämningar, framför allt när den tredje generationen tas i drift, enligt planerna kring 2015.
Det ryska GLONASS ska enligt deras egna påståenden åter bli ett fungerande system, men det återstår att se när det kommer att genomföras.
GALILEO är ett nytt europeiskt system, avsett att tas i drift 2008. Det kommer då att vara det klart modernaste systemet med en noggrannhet på ett par meter. Ett viktigt utvecklingskrav är att GALILEO och GPS ska kunna användas tillsammans som ett enda system. Det kommer att ge användarna en mycket högre noggrannhet och tillförlitlighet än med t ex bara GPS. Man räknar med att efter hand nästan alla mottagare kommer att utnyttja signaler från båda systemen.
Hur noga kan man bestämma sin position med satellitnavigering?
Visa svar
Dölj svar
Med vanliga GPS-mottagare blir den horisontella noggrannheten normalt 5-10 m, i höjdled något sämre. Ett sätt att förbättra noggrannheten är differentiell GPS. Det innebär att man korrigerar den beräknade positionen med hjälp av information från fasta stationer i samma region. Noggrannheten kan då ökas till 0,3 - 5 m. Den allra högsta noggranheten, ner till några mm, får man med bärvågsmätning. Det kräver dyrbara och känsliga mottagare som följer radiovågorna i detalj. Beräknade positioner kan även förbättras i efterhand när man kan få veta felen i satelliternas utsända tider och banpositioner.
Hur fungerar satellitnavigering?
Visa svar
Dölj svar
Mottagaren bestämmer sin position genom att mäta avstånden till tre navigationssatelliter på olika ställen i rymden. Med hjälp av avstånden räknar den sen ut var den är. Avstånden får den fram genom att mäta hur lång tid det tar för radiosignaler att nå den från satelliterna. Dessa sänder hela tiden ut meddelanden om var de är och vad klockan är just då. När ett sådant meddelande tas emot avläser mottagaren sin egen klocka och räknar med hjälp av tidsskillnaden och signalernas hastighet (300 000 km per sekund) ut avståndet till den punkt i rymden det skickades från. Normalt har mottagaren ingen tillräckligt noggrann egen klocka, utan måste ställa den med hjälp av satellittiden. Då krävs signaler från minst fyra satelliter för att positionen ska kunna bestämmas. Noggrannheten blir bättre ju fler satelliter mottagaren får signaler från.
Varför kan man säga att en satellit hela tiden faller utan att falla ner?
Visa svar
Dölj svar
Man kan jämföra med vad som händer när man kastar en sten. När stenen lämnar handen går den in i bana runt jorden till dess att den krockar med marken (den faller till marken). Om man får tillräckligt hög hastighet så blir stenens bana så utsträckt att den inte hinner falla till marken utan fortsätter runt jorden. För att det ska fungera måste man komma utanför atmosfären som annars bromsar upp hastigheten direkt. För att gå runt jorden på till exempel 500 km höjd behövs en hastighet på 7600 meter per sekund.
Hej Urban,kan man se satelliter med blotta ögat från jorden? jag hade en diskussion med en kompis om detta när vi såg ett starkt lysande föremål, jag sa att det var en stjärna för det lyser väl inte om satelliter och dom e väl alldeles för högt upp och för små för att kunna ses med blotta ögat från jorden? mvh/Benny
Visa svar
Dölj svar
Satelliter som går runt jorden nära oss, så där 500-800 km över jordytan, är lätta att se om de reflekterar soljuset väl (från solpaneler, vit färg och aluminiumfiltar). En populär typ av satellitbana är över polerna och eftersom vi är ganska nära nordpolen så kan vi numera se många när det är mörkt.
Om man tycker det är roligt så kan man kontrollera vad man ser med ett trevlig websida på:
http://science.nasa.gov/RealTime/JPass/20/ Enklast är att skriva in var du är på jorden och att du vill se alla satelliter. Om man klickar på de små fönster som visar när man kan se en satellit så visas hur dne rör sig över himlen. Tänk på att ange rätt position för var du är.
Vilken var den första satelliten?
Visa svar
Dölj svar
Med satellit avses egentligen ett föremål som kretsar kring en planet - alltså var månen vår första satellit! (Faktum är att de första konstruerade satelliterna till en början kallades "konstgjorda månar"!) Men - den 4 oktober 1957 sköts Sputnik, den första satelliten, upp från Baikonur i Kazakstan. Den vägde 83 kg och hade en enkel radiosändare ombord.
Hur många svenska satelliter finns det?
Visa svar
Dölj svar
De svenska forskningssatelliterna är Viking (uppsänd 1986) för studier av norrsken, Freja (1992) för studier av norrsken, Astrid-1 (1995) och Astrid-2 (1998), Munin (2000), Odin (2001) samt den svenskbyggda månsonden SMART-1 (2003), byggd för ESA, som testar ny framdrivningsteknik och studerar månen. Svenska telekomsatelliter är Tele-X (1989) samt de tre Sirius-satelliterna (och Sirius 4 planeras sändas upp år 2007).
När sköts den första svenska vetenskapliga satelliten upp?
Visa svar
Dölj svar
Viking sköts upp 1986 med en Ariane 2 från ESAs uppskjutningsbas Kourou i Franska Guyana.
Vilken var den första svenska vetenskapliga satelliten?
Visa svar
Dölj svar
Satelliten Viking. Läs mer om satelliten Viking under Svenskt i Rymden/Rymdkrönika
Vilken var den tredje satelliten i rymden?
Visa svar
Dölj svar
Det var USA:s Explorer-1 som sändes upp med en Jupiter-C-raket från Cape Canaveral den 1 februari 1958 kl 3:47 UT.
Vi har läst om satelliten och lärt oss mycket om den. Men vi har inte hittat svar på frågan: Vem uppfann satelliten?
Visa svar
Dölj svar
Det är en idé som är svår att spåra bakåt i tiden. Månen är ju en naturlig satellit till jorden och tanken på att skapa en konstgjord satellit låg inte så långt borta. Den som skapade den första konstgjorda satelliten, Sputnik 1, var förstås den ryske rymdingenjören Sergej Koroljov.
Hur många satelliter har Sverige skickat ut i rymden och vilken var den första?
Visa svar
Dölj svar
När började man använda sig av kommunikationssatelliter?
Visa svar
Dölj svar
Kommunikationssatelliter har i någon form funnits sedan 1960 då USA skickade upp en metalliserad plastballong med 30 meters diameter, Echo-1, som skulle fungera en som en spegel i rymden för kommunikations mellan markstationer. Den första satellit som fungerade som en aktiv relästation i rymden var satelliten Telstar som reläade TV-bilder mellan USA och Europa i juli 1962. I juli 1963 sände NASA upp den första geostationär kommunikationssatelliten, Syncom-2. En sådan satellit går runt jorden över ekvatorn på 24 timmar och förefaller således stå stilla i förhållande till marken. Satelliter användes i början för telefoni mellan kontinenter och överföring av TV från stora evenemang som olympiska spel och dylikt. Inte förrän under 1980-talet blev det mjligt att ta emot TV-sändningar från satellit direkt i hemmen.
Sven Grahn 2003
När började man använda sig av fjärranalyssatelliter?
Visa svar
Dölj svar
Med fjärranalys menar vanligtvis man observation av jorden för att undersöka växtlighet, naturresurser och miljöeffekter. Den första satelliten för detta ändamål vra Landsa-1, som sändes upp av USA den 23 juli 1972. Den kunde ta bilder med som bäst 40 meters upplösning. Den franska satelliten SPOT-1, i vilken Sverige deltog med 4%, sändes upp den 22 februari 1986 och kunde ta bilder av jorden med 10 meters upplösning. Numera kan man köpa bilder från kommersiella fjärrnalyssatelliter med 0,6-1 meters upplösning. Dessa satelliter kommer också till användning som rena spaningssatelliter och kompletterar militära spaningssatelliter som har upplösning på decimeternivån.
Sven Grahn 2003
När skickades den första satelliten upp?
Visa svar
Dölj svar
Den första satelliten var Sputnik-1 som Sovjetunionen sände upp den 4 oktober 1957 från raketbasen Baikonur i Kazakhstan.
Sven Grahn 2003
