För Apollo-astronautena tog det ca 3 dagar att åka från omloppsbana kring jorden till omloppsbana kring månen. Totalt tog det lite mer än 4 dagar från start på jorden till landning på månen.

se denna länk för mer deltaljer: http://spaceflight.nasa.gov/history/apollo/apollo11/index.html  

Ulf Palmnäs 2008-10-14

Ryssland har bara skjutit upp sin rymdfärja Buran en gång. USA har skjutit sina Rymdfärjor c:a 120 ggr. Exakt antal kan du hitta på http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_space_shuttle_missions

Ulf Palmnäs
2007-10-02

I USA har man byggt sex exemplar av "Space Shuttle", som varit avsedda att flygas. En av dessa (Enterprise) var en prototyp gjord bara för testflygning. De fem andra har använts för riktiga rymdfärder. De har fått namnen Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour.

Hittills har 119 rymdfärder gjorts med Space Shuttle. Den första gjordes i april 1981. Två olyckor har skett sedan dess och drabbat Challenger 1986 och Columbia 2003. Christer Fuglesang flög med Discovery på flygning STS-116 (som trots numret var den 117:e flygningen).

I Sovjetunionen konstruerades en rymdfärja kallad Buran. Den liknar amerikanska Space Shuttle, men skiljer sig dock tekniskt på många punkter från denna. En skillnad är att Buran konstruerades för att kunna flyga obemannad och landa helt automatiskt. Buran byggdes i ett exemplar, som 1988 flög en obemannad testflygning två varv runt jorden och sedan landade automatiskt. Efter Sovjetunionens upplösning blev det dock ingen fortsättning på projektet, som nu är officiellt nedlagt.
 
Peter Sohtell 2007-09-19

En stor och komplicerad fråga! Du får väl hitta på någon sorts flygande växthus, förstås tätt och trycktåligt så att inte luften pyser ut, och med något glas som stoppar upp det mesta av farlig UV-strålning men låter tillräckligt med ljus komma in för fotosyntes. En fråga är hur stort "växthus" du behöver: det måste ju producera tillräckligt med mat för alla ombord. Systemet måste rimligen vara slutet vad gäller materia: ingenting in och ingenting ut, så att allt avfall komposteras och återanvänds ombord. Vad gäller energi behöver det dock inte vara slutet: du kan ta in solljus och släppa ut värme, och dessutom kan du ju ha solceller utanför själva växthuset som ger elektrisk energi att driva olika kontrollsystem och datorer med. Kanske det är bättre att ha någon eldriven manick som tar bort koldioxid och producerar syre än att bara förlita sig på gröna växter: om de skulle dö kvävs man annars. Kolla upp erfarenheterna med experimentet "Biosphere 2", exv på Wikipedia. Det är rätt roligt att läsa om detta experiment också ur mänsklig synpunkt: deltagarna tycks ha råkat allmänt i luven på varandra när de inte istället gifte sig med varandra, dvs betett sig som människor gör mest -- något att fundera på inför en tioårig rymdresa! För mig tycks det som att erfarenheterna antyder att det inte går att få en så liten enhet tillräckligt stabil: exv CO2-halten kunde ändra sig snabbt. Jag skulle tro att det inte går att lita till enbart biologi, man måste nog ha en stor dos teknik med också för att få det hela att vara någorlunda säkert. På jorden har ju biologin haft några miljarder år på sig att stabilisera sig genom evolutionens gång: något liknande vill vi inte vänta på under en rymdfärd.

Anders Eriksson 2007-05-28

USA planerar faktiskt att i ett långsiktigt perspektiv skicka människor till Mars. Första steget blir dock att skicka folk till Månen, något man planerar att göra runt 2020. Inga datum är ännu satta för att skicka folk till Mars, men min gissning är att det kommer ta ytterligare 15-20 år, d.v.s. någonstans runt 2040. Å andra sidan är det ju snart presidentval i USA (2008), och det är inte omöjligt att dessa planer, som initierades av G.W. Bush, kan komma att förändras.

Tomas Hode 2007-05-11

Jag kommer inte kunna svara utförligt på din fråga eftersom det kräver att jag går in i alltför mycket detaljer. Kortfattat kan man säga att det faktiskt är väldigt svårt att skapa ett helt slutet återvinningssystem - på internationella rymdstationen (ISS) måste man med jämna mellanrum tillföra nytt vatten eftersom en liten del hela tiden försvinner ut ur systemet (t.ex. så läcker det alltid ut lite vattenånga när man öppnar luftslussarna för rymdpromenader, etc). Du kan läsa mer om vatten på ISS på: http://spaceflight.nasa.gov/living/factsheets/water.html

För att du ska kunna leva i 100 år på en rymdstation utan tillförsel av nytt vatten så krävs det att du skapar ett perfekt slutet ekosystem, där växter återskapar syre och förser dig med mat, och att du har mycket avancerad utrustning för att rena allt avfall som kommer av oss människor (och andra eventuella organismer som du har ombord). Vidare så krävs det nog att du har utrustning som kan producera vatten på plats (t.ex. genom att låta syre och väte reagera till vatten), eftersom du alltid kommer ha en viss förlust av vatten i längden (det går inte att förhindra en viss vattenförlust).

Men som sagt, det är en oerhörd utmaning att skapa ett sådant slutet system!

Tomas Hode 2007-06-05
 

Nej tyvärr, just dessa två saker, att resa i tiden och att åka med ljusets hastighet, kommer med all sannolikhet aldrig gå att göra. Orsaken till detta är att det inte rör sig om tekniska begränsningar, utan om fysikaliska begränsningar. Det skulle helt enkelt bryta mot fysikens lagar, och det är något som tyvärr inte är möjligt att göra.

Tomas Hode 2007-03-29

Generellt är det mycket som när man fjällvandrar dvs det skall vara så lätt som möjligt att frakta och när man tillagar så tillsätter man vatten.
På skytteln och på rymdstationen finns en mikrovågsugn som man värmer maten i. Maten är ofta frystorkat eller koncentrerad.
Man äter inte på en tallrik och dricker ur glas, utan man trycker ofta ut maten/drycken ur plastpåsar.

Ulf Palmnäs 2007-03-27

Astronauterna äter mat som inte skiljer sig så mycket från det vi andra normal äter. Skillnaden är att maten är specialförpackad, och måste vara specialbehandlad för att hålla bättre. Dom måste även få i sig extra tillskott av bl.a. kalcium och vitaminer eftersom tyngdlösheten skapar påfrestningar på kroppen.

Tomas Hode 2006-12-19

Det mesta man kan hitta är på engelska, men ESA har faktiskt en hel del upplagt på svenska. Jag tänker speciellt på faktabladen under http://www.esa.int/SPECIALS/Celsius_Sweden/SEMDFZ8L6VE_0.html, men det finns också mer att hämta om ni tittar runt på http://www.esa.int/celsius.

Anders Eriksson 2007-01-15

Jadu, tyvärr kan dylika program förefalla övertygande eftersom utrymmet för bemötande aldrig ges - det kan vara väldigt svårt för en icke-expert att se alla de direkta felaktigheter som helt oblygt framförs. I bästa fall är konspirationsmakarna bara okunniga, i värsta fall ägnar dom sig åt ren vilseledning.

Clas Svahn har skrivit ett mycket bra bemötande av samtliga dom "bevis" som framfördes i tv-programmet (som alltså helt felaktigt utgav sig för att vara en dokumentär) - artikeln är för lång för att återge här, men du kan läsa den i sin helhet på: http://www.ufo.se/apollo/index.shtml .

Jag har nedan saxat ur huvudpunkterna i artikeln:

Det syns inga stjärnor på himlen på bilderna från månen. I själva verket borde stjärnorna ha synts tydligt eftersom det inte finns någon störande atmosfär i vägen.
Filmningen och fotograferingen på månen gjordes i mycket starkt sol- och jordljus och kameran bländades ned för att exponera astronauterna och månytan rätt. Det svaga ljuset från stjärnorna kunde helt enkelt inte fastna på filmen. Prova själv: Gå ut en stjärnklar natt och ta en bild av en vitklädd kamrat under en gatlampa. Inga stjärnor fastnar på bilden eftersom ljuset från lampan och marken får kameran att exponera efter dem.

Den amerikanska flaggan vajar trots att det inte finns någon atmosfär på månen och att det därmed inte kan blåsa där.
Det finns flera filmsekvenser från Apollo-programmet där man kan se den amerikanska flaggan röra sig. Men de har alla det gemensamt att man kan se en astronaut vrida och rycka i flaggan innan den rör sig. I inget fall rör sig flaggan av sig själv. Föremål som sätts i svängning fortsätter ju att svänga en stund också i ett lufttomt rum. Om det däremot hade blåst en vind skulle man ha sett det fina måndammet yra omkring i samma scener - det gör man inte. över huvud taget visar bristen på omkringflygande måndamm att det inte blåser på månen.

När månlandaren landade på månen borde bromsmotorerna ha blåst upp en krater på marken under. Men någon sådan krater syns inte vilket bevisar att landaren ställts in i en studio.
Den kraftiga delen av inbromsningen genomfördes på flera hundra meters höjd och under slutfasen av landningen användes mycket lite nedåtriktad kraft. I vakuum sprids också utblåset snabbt. Motorn stängdes sedan av minst två meter över ytan. Dessutom hade landningsplatsen valts ut med omsorg; marken var fast med mycket litet damm på ytan. Nasa ville inte riskera att månlandaren skulle sjunka ned i ett djupt dammlager. Att lagret med damm är litet syns också på att vare sig astronauterna eller månlandarens landningsställ sjunker ned mer än någon centimeter.

Det hörs ingen buller från månlandarens motor under landningen trots att den måste ha körts för fullt.
Ljudet kan inte ha hörts eftersom motorn satt i en annan del av månlandaren och ljudet från den inte hade någon luft att fortplantas genom. Det fanns heller inga mikrofoner i månlandaren som skulle kunnat fånga upp ljudet. De enda mikrofonerna satt inne i astronauternas hjälmar, isolerade från omgivningen.

På bilderna efter landningen på månen syns inget damm på landningsställen. Detta tyder på att månlandaren ställts dit på platsen och inte landat.
Eftersom det inte finns någon luft på månen föll dammet snabbt ned på marken och hade redan landat när månlandarens fötter tog mark.

Det syns ingen eldkvast från raketmotorn när astronauterna lyfter från månytan.
Bränslet på månlandaren bestod av hydrazin och dinitrogen tetroxid, som antänds när de blandas, och som då producerar en genomskinlig låga som inte syns.

Hur kommer det sig att det syns fotspår runt månlandaren efter det att astronauterna lyft när startmotorn borde ha rört upp en massa damm och täckt över dessa?
Vid starten från månen lämnades en del av månlandarens underdel kvar och kom också att fungera som startplatta. Det lilla damm som ändå rördes upp kastades långt ifrån landarens fötter eftersom ingen luft hindrade kornens rörelse.

För att genomföra bluffen och låtsas att astronauterna varit borta i åtta dygn lät Nasa Apollo-farkosten cirkla runt jorden innan man tog ned den.
Om ett Apollo-skepp hade cirklat runt jorden istället för att fortsätta mot månen hade detta upptäckts omedelbart av de tusentals radioamatörer som avlyssnade trafiken mellan Apollo och markkontrollen i Houston. Också ryssarna skulle ha märkt om signalerna kom från ett skepp i omloppsbana istället för från ett på väg mot månen. Dessutom hade det varit lätt att se rymdskeppet från jorden under tiden som det befann sig i omloppsbana. Någon möjlighet att dölja det fanns inte.

Skuggorna faller inte åt samma håll på vissa bilder, vilket de inte borde göra eftersom det bara finns en ljuskälla på månen:solen. Detta visar att Nasa använde sig av en studio med flera lampor.
På flera bilder syns verkligen hur skuggorna verkar peka åt lite olika håll. Men detta är helt naturligt och händer också på jorden - utan studiobelysning. Hur de faller beror på hur marken lutar och på att de tvådimensionella bilderna återger ett tredimensionellt landskap. Om man hade använt flera ljuskällor skulle föremålen på marken ha fått dubbla skuggor. Några sådana bilder finns inte. Visserligen kastar också jorden skuggor på månen men solens betydligt starkare ljus dränker dessa.

Hur kommer det sig att man kan se detaljer på astronauternas dräkter och på månlandaren när de befinner sig i skugga och under motljus? Egentligen borde inget kunna synas i skuggan eftersom den blockerade den enda ljuskällan: solen.
Av tre enkla skäl: För det första lyser Solen mycket starkt eftersom ingen atmosfär hindrar ljuset. För det andra lyser också jorden på månen - under alla Apollo-färder befann sig jorden över månhorisonten av kommunikationshänsyn. För det tredje reflekteras solens och jordens ljus mycket effektivt i den ljusa månytan. Titta på fullmånen en kväll så ser du hur starkt den reflekterar solljuset också på 385 000 kilometers avstånd. Detta gör att ljus reflekteras också till områden i skugga. Samma effekt går att konstatera när man tittar på ett föremål i skugga här på jorden.

Det är samma bakgrund men olika föremål i förgrunden på några bilder, vilket visar att man använt kulisser.
Här är det framför allt två bilder från Apollo 15 som används för att bevisa bluffen. Enligt David Percy skulle bilderna föreställa exakt samma område, en med månlandare och en utan. Något som är omöjligt om inte bilderna är förfalskade eller tagna i studio. Men tittar man noga på bilderna avslöjas sanningen: Bakgrunderna är något förskjutna i sidled vilket visar att bilderna är tagna med något tiotal meters mellanrum. Detta har gjort att förgrunderna skiljer sig kraftigt åt medan de betydligt längre bort liggande bergen (Apennine Front och Mount Hadley Delta) bara förskjuts mycket lite.

På två filmsekvenser från Apollo 16, som sägs föreställa olika platser olika dagar, ser man att de i själva verket är tagna på samma plats med samma astronauter som utför samma arbete. Det visar att bilderna är tagna i en studio.
De klipp som visas i tv-filmen är utan tvekan tagna på samma plats. Enligt redaktören för Apollo Lunar Surface Journal, Eric Jones, är bilderna tagna med tre minuters mellanrum och påståendet att de skulle vara tagna olika dagar stämmer inte.

Varför döljs kamerans inetsade hårkors bakom en del föremål på bilderna?
Nasas Hasselbladskameror hade flera svarta hårkors inetsade i sig vilket syns på bilderna från månen. En bild från Apollo 11 visar tydligt hur en del av utrustningen döljer korset. Ett Apollo 12-foto visar hur flaggan och astronautet täcker två kors. Enligt rymdexperten James Oberg beror detta på att korsen döljs då ett vitt, starkt överexponerat föremål "fräter ut" korset på filmen.

Om man kör filmbilderna från månen i dubbel hastighet så rör sig astronauterna på samma sätt som om de vore på jorden. Detta visar att allt egentligen filmats under jordiska förhållanden men att filmhastigheten sedan ändrats för att få det att se ut som om det vore filmat på månen.
Egentligen bevisar detta påstående inget annat än att det går att köra filmer i olika hastigheter. Undersöker man anklagelsen visar det sig att den inte håller. På en sekvens där månbilens hjul river upp damm under körning syns hur gruset faller i en parabelbana (som det förväntas göra i lufttomt rum och under låg gravitation) och inte som damm gör när det sprids i luft och faller till marken. I själva verket visar just denna sekvens att filmen verkligen är tagen på månytan.

Tomas Hode 2006-12-07

Den första kvinnan i rymden var ryska Valentina Tereschova, den 16 juni 1966.

Mattias Abrahamsson 2006-10-27

Det varierar, men 7-10 dagar är väl den tid den kortaste utflykten kan ta.

Sven Grahn 2006-08-08

Jo, Rymdfärjan fick mycket riktigt körförbud tills man löst problemet med lossnande skum som kunde skada farkosten. Flygförbudet gällde från olyckan i februari 2003 till juli 2005, men fick återinföras då man även upptäckte problem vid denna flygning.

Under tiden som rymdfärjorna inte kan användas, utnyttjas möjligheten att skicka upp folk till ISS med den ryska Soyuz-raketen. ISS har alltså haft folk ombord sedan oktober 2000.

Mattias Abrahamsson (2006-04-05)

Man måste ha en god grundfysik, sen kanske det tar ett år eller två att bli fysiskt i trim. Rent tekniskt är utbildningen flerårig (3-4 år?) om man skall bli professionell astronaut och inte bara rymdturist. Man bör ha en god akademisk grundutbildning- minst motsvarande civilingenjör.

Sven Grahn

Det var Jurij Gagarin som sändes upp med rymdskeppet Vostok från Baikonur i Kazakhstan den 12 april 1961.

Sven Grahn 2002